happy new

GOTT NYTT ÅR! Jag firar i Umeå med kära vänner. Hoppas ni får en bra kväll.

inför 2010

Med det nya året ska jag hålla mina nyårslöften:

1. Börja träna
2. Äta nyttigare
3. Studera
4. Resa
5. Bli kär

skål

Idag fyller farfar åttioåtta. Raymond fyller även tjugofem och Unni tjugotvå. *congrats*
Ikväll ska jag ut med Anna och Co. Jag vet att det är en måndag, dock måste vi fira livet och dricka för alla ovanstående. Det nya året ser jag fram emot. 2010 kommer utan tvekan bli ett mycket bättre år har jag en känsla av.

when you feeling empty keep me in your memory leave out all the rest

Mitt liv har ett eget soundtrack. Varje kapitel har sin sång uppkallad efter sig som hjälper mig att minnas. Om jag skulle fylla alla texter på en och samma cd-skiva skulle den bli längre än jag själv kan tänka mig. Det händer att jag letar fram sånger, mest för det nostalgiska. Känslor kommer tillbaka från ställen jag inte letat på länge, och känslor är något vi ska ta vara på. Spara dem och ta fram då du känner dig mogen. /Petra

nya glasögon

GOD JUL

Jag önskar från mig till er alla, en riktigt god jul!

1 dag

Hur många gånger jag än intalar mig själv hur fel det är så kan jag inte släppa. Jag ser allt som inte du ser: kanske världens längsta ögonfransar, precis som en ridå som inramar dina ögon som uttrycker en längtan om förändring. Jag ser längre än ögat når, och jag vet att det är svårt att riskera tillit. Men jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker. Jag tar brutna delar och försöker laga dem igen.

/Petra

2 dagar

För tre år sedan firade jag jul i Thailand. Jag skulle fyllt en liten burk med sand och tagit med hem, jag vill minnas känslan för alltid.

3 dagar

There's still a little bit of your taste in my mouth
There's still a little bit of you laced with my doubt
It's still a little harder to say what's going on

There's still a little bit of your ghost, your weakness
There's still a little bit of your face, I haven't kissed
You step a little closer each day
That I can't see what's going on

Stones taught me to fly
Love, it taught me to lie
Life, it taught me to die
So it's not hard to fall
When you float like a cannonball

4 dagar

Jag är hemma i Övik. Det är så underbart att snön fortfarande ligger kvar och har förökat sig under natten. Överallt glittrar små diamanter begravna i snödrivor så fint. Julen är utan tvekan min favorit bland högtider, den dagen att umgås med släkt och vänner med god mat. Levande ljus och lukten av granbarr. Tomtebloss och julklappspapper. Varm choklad med grädde är så gott om kvällarna. Katrin och jag ska göra ett pepparkakshus med glacyr och chokladknappar. Nu längtar jag jätte jättemycket. Trevlig jul! /Petra

5 dagar

Jag älskar att baka på julen. Det finns så himla mycket goda recept och tryffel är en av mina höjdpunkter. Choklad♥ Varsågoda och frossa!

Wienernougat:

100 g flagad mandel
250 g nougat
125 g mörk choklad

Gör så här

1. Klä en form, ca 20 x 20 cm, med bakplåtspapper.

2. Rosta den flagade mandeln i en torr stekpanna. Låt den svalna.

3. Hacka eller bryt chokladen i mindre bitar. Smält chokladen och nougaten i vattenbad. När den smält helt, blanda om ordentligt och rör försiktigt ned den rostade mandeln.

4. Häll ner smeten i formen med bakplåtspapper i. Låt den stå i minst 3 timmar att stelna.

5. Skär nougaten i avlånga bitar, ca 1.5 x 3 centimeter.

6. Förvara nougaten i kylskåpet.

6 dagar

Chokladminttryffel:

250 g kvalitetschoklad 70%
1.5 dl vispgrädde
2 msk honung
1 msk smör
1 nypa flingsalt
några droppar pepparmynts olja
florsocker till rullning

Gör så här 250 1.5 2 1 1

1. Hacka chokladen fint i en hushållsmixer.

2. Koka upp grädde och honung och häll den över chokladen under mixning, tillsätt smör och mixa.

3. Smaksätt med pepparmyntsolja efter smak, mixa.

4. Häll över chokladen i en plastlåda med lock och låt den stelna i kyl, cirka 4 timmar.

5. Rulla chokladen till kulor (tryfflar) och rulla dem i florsocker.

7 dagar

Cupcakes: 12 st

3 st ekologiska ägg
2.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
3 tsk pepparkakskrydda
1 dl gräddfil
2 msk kallt kaffe
3.5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 msk kakao av god kvalitet
1 nypa salt
100 g mörk kvalitetschoklad 70 %
3 2.5 1 50 3 1 2 3.5 2 3 1 100

White chocolate frosting:
200 g vit choklad av god kvalitet
200 g Philadelphiaost
Guld non-stop, strössel, silverkulor eller röda cocktailbär till garnering
200 200

Gör så här

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.

3. Smält smöret med pepparkakskryddan och blanda det med äggsmeten, tillsätt gräddfil.

4. Blanda vetemjöl, bakpulver, kakao, och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.

5. Hacka den mörka chokladen grovt och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten).

6. Rör ner chokladen i smeten.

7. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 3/4 med smet.

8. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Låt svalna.

9. White chocolate frosting: Hacka chokladen och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten) och låt svalna.

10. Rör osten krämigt tillsammans med den smälta chokladen. Låt stelna något i kyl eller frys.

11. Bred frostingen på cupcakesen och garnera med non-stop eller röda bär.

8 dagar

Igår åkte jag till Härnösand för att umgås. Jag lagade mat tillsammans med Emil och Elvis. Elvis är en katt. Efter vi hade stirrat ut varandra i tysta leken attackerades mina tjocksockar och jag fick rivsår lite varstans. Jag är glad att jag inte har en hyperaktiv tonåring som kissar på golvet. Carolin, Nick och Natalie kom och mötte oss påväg till Bittens. Då vi kom fram var det fullt av folk som samlats och jag träffade många bekanta ansikten. Efterfesten stod Nick och Natalie för och inblandat var både likör och shots (någon fiskjävel). Nick skulle upp och jobba dagen efter så därför dissade han oss under småtimmarna. Vi satt i köket rökte, drack och pratade politik. I vanliga fall har jag inget intresse av ämnet eftersom jag ogillar systemet, dock blir jag så ...intensiv med alkohol. Det hela slutade imorse, då vi tre hade varit uppe dygnet runt. Det var en trevlig avslutning på natten. Det var så trevligt att få komma ut, nu för tiden har jag sällan kvällar som denhär. Tack och på återseende. /Petra

9 dagar

Det snöar! Små vita flingor flyger runt i luften och faller ner emot marken. Jag vaknade vid tolv, fixade iordning mig och kokade grönt te till frukost. Nio dagar till julafton och jag längtar alldeles fruktansvärt. Sundsvalls gator är smyckade av stora stjärnor, glitter och julgranar. Det är så mysigt att vara ute och höra all julmusik skråla över fisktorget. Jag har köpt en liten julklapp till Jonas - men jag säger inte vad det är ;), och hårfärg. Glass inhandlade jag också till ikväll eftersom mina brownies har försvunnit spårlöst. Wienernougat. Mmm! Jag har varit produktiv idag och kommit på ett förslag till mitt arbetsprov till distanskursen. Duktig Petra. Därför tycker jag att jag får belöna mig med det jag vill. Och glass är så svårt att motstå. Väldigt snart ska jag krypa i säng med Mr. Wienernougat, min favorit./Petra

Jag gillar begreppet maskrosbarn. Dem växer ifrån asfalt men blir ändå en fin stark blomma.

10 dagar

Julklappslista:

1. En biljett utomlands med någon jag tycker om
2. Semestra i Stockholm
3. En ny kamera
4. Snö på julafton

11 dagar

Lindsay Lohan exposed. Jag tycker om konceptet, det ruffigt förbjudna och situationer som tänjer gränser. Jag vill se mer av den sorten.






















/Petra

12 dagar

Mamma och jag har lagat knäck. Rummen fylls av julmusik och skenet av fladdrande ljus. Jag sitter och pillar i nejlikor i apelsiner eftersom det doftar så gott. Dem ska jag hänga upp i fönstret senare. Jag älskar allt som hör julen till, förberedelserna och doften av granbarr. Imorgon är det lucia. Tiden går så fort och nu är det bara tolv dagar kvar. Jag mår bättre men min feber har kommit tillbaka. Det är inte så farligt intalar jag mig själv men jag blir riktigt yr stundvis. Hoppas det försvinner snart.

Nu ska jag baka brownies. /Petra

13 dagar

Kvällen tillbringades hos mormor tillsammans med mina små-kusiner. Nils och Isak hade båda tomtedräkter med passande luva och skägg. Världens sötaste små nissar. Jag gick på upptäcksfärd med Nils i handen, han har börjat forma meningar och trippar omkring överallt och uttalar föremål. Han gillar mig jättemycket och lärde sig mitt namn innan andras. Jag är stolt. Färger så som vit, gul och mörkblå känner han igen fast han bara är två år. Jag fick en varm och stor kram av mormor som jag inte sett på länge, hon är så förstående och säger så uppmuntrande saker. Jag är aldrig ensam. /Petra

14 dagar

Depression: ihållande känslor av nedstämdhet, har svårt att känna lust att aktivera sig med sådana saker som man vanligtvis ägnar sig åt. Många upplever att de är helt tömda på energi och att de känner en väldigt trötthet under större delen av dygnet. Ju mindre man gör och ju mer man drar sig undan från omvärlden, desto mer skuldkänslor brukar man också få, över allt man inte får gjort. Det är också vanligt med koncentrationssvårigheter och en känsla av att inte kunna fatta beslut eller tänka klart.
Depression kallas ibland ”själens förkylning” eftersom det är ett så vanligt problem. Mellan 5 och 10 % av alla svenskar är deprimerade, och risken att drabbas någon gång under sin livstid brukar anges som 25 % för män och 50 % för kvinnor.

Det är alltså relativt vanligt med svackor. Det har helt enkelt staplats för mycket på mina axlar som jag inte orkar med. Jag kallar det min 20-års kris, jag vet dock att jag kommer på fötter igen då tiden är rätt. Var sak har sin tidpunkt bara vi låter oss ha tålamod. Finn styrkan att prata om det istället för att skämmas och endast se det negativa, situationer har alltid två sidor och jag väljer att vara positiv i allt jag finner mig i. Jag har aldrig tillåtit att känna mig dum - det kostar bara onödig energi, och till vad tjänar det åt? Tänk istället att lära av misstag och alltid ge credit
till dig själv. Du är så mycket starkare än du tror och har kommit ända hit, så varför ge upp nu.
/Petra

15 dagar

Idag har mamma och jag varit och julklapp-shoppat. Jag hittade julklappar åt Johan och Camilla, jag är nöjd. Mami bjöd på sushi och nudelwook♥ Efteråt slog vi in alla julklappar i papper och lyssnade på kasettband. Jag älskar att lyssna på gamla kasettband. Katrin, Carolina och jag sjöng med till sånger på 90talet. Sjunga är inte min starkaste sida och jag var liten men väldigt glad, och det är allt som betyder något. /Petra

16 dagar

Det regnar utanför och likaså inuti. John Mayer i bakgrunden som plåstrar om mig men det mesta känns ändå på avstånd. Det är så tråkigt med regn och gråa nyanser, nu vill jag ha snö tack. Eller semester. Till något varmt land, vita stränder och smaker av kryddig mat och exotiska dofter. Fotavtryck i vattenbrynet, heta nätter och fingertoppar som söker hud. Det skulle jag inte tacka nej till nu. /Petra

17 dagar

Måndag. Jag har varit och tagit blodprov på vårdcentralen, jag fick ett blått litet kort som dem stämplar på och efter ett antal gånger blir det gratis. Stammis-kort heter det. Jag gillar inte alls att gå till vårdcentralen men eftersom jag inte mår bra så blir jag lätt paranoid. Jag har haft feber dock ytterst lite. Resultatet visade på att jag har alldeles för lågt blodvärde. Hundratjugo är det minst normala och jag hade hundraett. Jag brukar ofta få lågt blodsocker och kan känna mig svimfärdig de gånger jag inte har ätit tillräckligt. Nu har jag fått järntabletter och vitamintillskott. Jag äter mycket spenat precis som Karl-Alfred. /Petra

18 dagar

Paulina lagade kyckling till middag och det blev jättegott! Det är väldigt enkelt och det blir fantastiskt gott. Cred till Paulina. Jag tänkte dela med mig:

Kycklingfiléer, fetaost, soltorkade tomater, basilika, parmaskinka, salt och peppar. Till det serverades bulgur, vitlöksbröd och sallad.

Tag en kyckling och dela på hälften. Fyll innehållet med fetaost, soltorkade tomater och basilika. Tag parmaskinka (bacon går också utmärkt) och linda in båda halvorna av kycklingen noga. Salta och peppra, in i ugnen ca. en timme.






















/Petra

19 dagar

Idag är jag bakis. Brb.

20 dagar

Det är så skönt att släppa allt och åka till nya ting, även om det bara är till nästa stad. Mitt hjärta är otroligt rastlöst men det lindras med miljöombyten och gott sällskap. Paulina och jag har varit på Ikea idag och köpt tillfällig glädje. Såhär i juletid är det mysigt att bara gå runt och titta på allt pynt och julskyltningar. Sedan åkte vi hem och stekte lax. Paulina dukade fint och tände ljus runt hela lägenheten, jag älskar levande ljus som lyser i vintermörkret. Ikväll har vi bestämt oss för att gå ut. Jag dansar fram i mina svarta klackar och sippar på ett glas vin från australien. Snart ska jag ut i natten på jakt efter något som kan kväva min ensamhetskänsla. Jag dricker upp mitt vin och känner värmen i kroppen.



















/Petra

21 dagar

Nu är jag i Härnösand med Paulina och Gunvald. Han ligger i sin korg och tvättar sig i skrevet medan hans lilla svans guppar upp och ner. Charmigt. Paulina har tänt flera levande ljus som dansar i mörkret. Vi ska handla gott till ikväll och ordna mysfaktor. Jag är så trött, det är precis som all gnista har sugits ur mig. Som tur var har jag det perfekta botemedlet i helgen. /Petra

22 dagar

Nu har nedräkningen börjat. Idag har jag tänkt att hitta recept på julgodis som jag senare ska baka. Jag har börjat planerat julklappar och skriva julkort, julen är den högtid som jag älskar mest. Det ryker ifrån skorstenar och glittrar av ljusslingor över tak och granar som luktar så gott. Förra julen var jättefin. Paulina och jag pyntade granen då jag inte blev kidnappad av Crippe som gömde och kysste mig över halsen och överallt. Han fick tjocksockar av mormor eftersom min är världens snällaste och glögg med russin i. Jag kan se tillbaka och minnas stunderna av glädje och le för mig själv, men det är dåtid och jag tittar inte bakåt längre.
Jag kom över en artikel i en gammal Cosmo som jag nästan blev lite rörd över:

"Män som inte fattar hur fantastisk du är har uppenbarligen problem med fattningsförmågan. Män som inte anstränger sig för din skull har inte i ditt liv att göra. Män som inte ringer är helt enkelt inte intressanta. Den enda anledningen till att män får dig att känna dig osäker, ovärdig och dum - gång på gång på gång - är att du låter dem. Du skall dyrkas och hyllas och bjudas ut och smickras och lyssnas till och din födelsedag ska göras till allmän helgdag. Du behöver inte jaga efter män som får dig osäker. Det stora problemet är att du är så upptagen med rötägg som inte förtjänar dig att du missar stjärnorna. Du är fab och du vet vad du förtjänar. Så ut och skaffa det!"

Det kändes som en käftsmäll. Hon satte verkligen huvudet på spiken - samtidigt som det är patetiskt att jag behöver hjälp av en tidning för att inse faktum. Dock känns det så självklart nu att radera dem som ödslar energi. Jag ska städa upp mitt liv och få ordning på situationen igen. /Petra

23 dagar

Första december och bara tjugotre dagar till jul. Jag längtar jättemycket. När jag vaknade och tittade ut genom fönstret såg jag ett tunt vitt täcke över marken. Solen kikar fram mellan molnen och jag känner mig gladare än vad jag har varit på länge. Idag ska jag till stan och kolla på mer julklappar och träffa Paulina♥ Det var en hel evighet sedan och jag har verkligen saknat dig. Du har blivit min andre hälft just därför att vi delar så många historier tillsammans, och jag skulle inte klara av att mista dig. Det är så mycket du betyder för mig. Ikväll blir det tjejkväll hos henne innan sleepover. Just like old times. Kärlek! /Petra

tiden läker sår

Jag har tidsångest och det har blivit ett stort problem. Tiden bara flyger förbi och jag jagar den ständigt. Jag försöker hinna ifatt men det är omöjligt att övertala den motsatsen. Den minut som just nu varar kommer aldrig tillbaka igen. Jag slösar tiden istället för att leva som jag vill, och det skrämmer mig mest. Det låter konstigt men jag vet inte hur jag ska ta tag i framtiden längre. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka min självkontroll. Dock är jag fortfarande positiv och försöker vänta ut pressen, det finns inte så mycket jag kan göra. Tiden är lösningen men ändå min rädsla.

Ihelgen åkte jag till Umeå. Jag träffade Hektor och Goran, åt pizza med bea och lyssnade på julmusik. Jag fick även träffa Gorans iller som lyckades orsaka ett illerbett över min handled. Hon var bara nyfiken och jättesöt så jag förlåter henne, jag förstår att jag kan se väldigt frestande ut. Igår tog jag bussen tillbaka och läste ut New Moon samtidigt, bio kl nio med mamma och Katrin vilket var ett mycket bra slut på helgen. Idag ska jag skissa lite och försöka göra upp en plan. Jag måste till varje pris försöka komma på fötter igen. Peace out. /Petra

Paulina publicerade en lista på sin blogg döpt "Sveriges fem snyggaste män". Jag kan inte hitta någon tiopoängare i Svergie, sorgligt nog. Det finns jättesöta men inte någon form av gudagåva. Dock hittade jag bara två som kan representera den titeln, som jag kommer på nu.























James Dean





















Boy George

where the light is

"No, I'm not colorblind
I know the world is black and white
I try to keep an open mind
But I just can't sleep on this tonight"

Jag älskar John Mayer. Jag har lyssnat på honom hela dagen sedan igår och nu. Tonerna får mitt
hjärta och kännas lättare och det plåstrar om hålet som syns inuti. Idag ska jag till stan och
söka julklappar. Jag ska köpa en till mig också, i förskott. Det är viktigt att skämma bort sig själv
och unna godsaker ibland. Imorgon blir det Umeå med paulina. Det blir skönt att umgås eftersom
vi inte har träffats på länge och paulina har också förmågan att plåstra om mig.
Hoppas ni får en bra dag! /Petra

and you know that we're doomed my dear we're slow dancing in a burnin room

Jag har upptäckt en ny favorit. John Mayer sjunger så fantastiskt bra och jag har redan lyssnat sönder låtarna på Spotify tusen gånger. Jag ryser till låttexterna och blir sådär harmoniskt lugn vilket var jättelänge sedan jag kände mig, lugn. Jag vill rymma, jag vill upptäcka världen och känna världen under mina fötter. Jag vill finna, jag vill utforska meningen med livet och det vi alla kämpar för. Jag vill fyllas med adrenalin som forsar mellan mina ådror och för en gång skull känna mig hel. Mätt. Nu är det precis som någon har borrat ett hål i mig.
Jag har läst halvvägs i New Moon och kommit fram till då spänningen börjar trappas upp, den är väldigt bra och snart blir det bio. Bio är så mysigt, sitta hopkrupen i en mörk salong och se timmarna flyga förbi på den vita duken. Det var evigheter sedan.
Idag ska jag skissa, dricka te, skriva utkast, lyssna mer John Mayer och fortsätta vara harmonisk. /Petra

hemma i Övik

Då har jag blivit vaccinerad emot svinis. Även om jag tror att media förstorar upp lovade jag mamma och sedan är det säkrare än ingenting. Jag stod i kö en timme innan. Pepp. Hoppas jag inte får feber för snorar gör jag redan och sover bort halva dagen. Jag har varit så spänd i alla mina muskler inkl. mina tår och har inte alls fått så mycket sömn, därför sover jag så mycket det bara går nu och försöker ta en dag i taget. Jag tror på mig själv och att jag valde rätt väg just nu, det är skönt att vara hemma ett längre tag och limma ihop bitarna som fattas. Det kräver mycket av mig, men som mamma säger, svårigheterna släpps fria då vi beräknas hantera situationerna. Det är bara en fas som jag måste gå igenom för att utvecklas. Jag längtar till julen jättemycket men vars är snön då man behöver den? Jag vägrar en jul utan snö. Jag åt min första lussekatt idag och den smakade underbart av all saffran. Nejlikor ska jag inhandla och sprida ut i hela rummet för det doftar så gott. Jag har börjat läsa New moon eftersom Katrin tjatade att jag var så seg, även fast den inte riktigt är i min smak så är boken bra. Det tog ett tag för mig att komma in men själva handlingen är sockersöt. Om jag ska välja vampyr-serie blir det utan tvekan Anne Rice's böcker: interview with a vampire som är den första. Brad Pitt spelar jättebra och är bokstavligt talat att dö för i filmen. Project Runway börjar nu och sedan ska jag fortsätta läsa.
Kom ihåg att vara ärlig emot dig självt och stå upp för dina handlingar! Peace out. /Petra

hjärtat får aldrig rynkor

Jag sitter och äter cottage cheese (keso, äpple päron och vanilj) och lyssnar på The supremes. Musik från förr måste vara den absolut bästa. Det är så skönt att vara hemma och mitt humör börjar uppmuntras. Jag tog en sovmorgon till tolv, klädde på mig och tog en promenad till ICA för att köpa frukosten. Dimma täcker den annars gåa himmel fortfarande. Jag kan nätt och jämt urskilja konturerna i horisonten, dimmiga dagar är så fina tycker jag.
Igår fastnade jag bland nostalgi och dåliga hårdagar. Jag började titta på bortglömda foton som jag inte alls visste jag hade kvar, min slutsats: Paulina och jag har minst sagt levt livet och det har dokumenterats i tiotusen foton som har haft lika många gräsliga färgkombinationer. Jag kan inte göra annat än att skratta och rita ett stort hjärta runt alla minnen. Remember tiden då jag du var rödhårig och jag svart? På tal om det funderar jag på att färga håret ljusare eftersom det inte blev så mycket ljusare senast. En fyllig kola färg eller en nyans ljusare skulle nog fungera, jag vill framhäva och mjuka upp min hy lite och rätt färg kan göra underverk.
To be continued! /Petra

Grattis lillasyster

Det är precis som dem mindre än sig självt har stannat i växten, det förblir små i minnet även fast tiden går. Jag är i Övik över helgen som så många gånger, dock ett väldigt speciellt tillfälle. Katrin fyller 18 år idag. Jag skulle göra vad som helst för att vrida tillbaka klockan ett varv. 18!? Det har helt enkelt gått för snabbt, i mina ögon går hon fortfarande runt med pippilotter och har en förkärlek åt kanel. Grattis kära syster. Hon fick en jättefin present i silver av mig och sedan åt vi tårta bara av mörk choklad. Mormor hade bjudit oss på middag med tända ljus. Kunde dagen slutat bättre? Troligen inte. Det luktar så speciellt hos mormor, en blandning av hembakat och kärlek. Jag längtar förskräckligt mycket till julen då jag tänker på doften av knäck och stearin. Den brukar firas hos mormor med julkulor och frost på fönsterkarmen. Nu vill jag ha snö så julen blir vit. Pudersnö som ligger likt ett täcke över marken.

Jag kommer hitta min styrka igen. Allt har sin tid, det gäller bara att tänka positivt. Godnatt. /Petra

regina spektor - the call♥

Just because everything's changing
Doesn't mean it's never been this way before
All you can do is try to know who your friends are
As you head off to the war

Pick a star on the dark horizon
And follow the light
You'll come back when it's over
No need to say goodbye

hometown glory

Jag stannade i sängen idag. Om nätterna ligger jag sömnlös och jag orkade inte kliva upp så jag stannade under täcket. Jag har börjat snora igen och mitt psyke är inte tillräckligt bra ännu, jag behöver vila och varva ner mig ett bra tag till. Jag vill börja om på nytt, falla till botten och sedan börja klättra uppåt sakta men säkert. Jag har sökt eventuella kurser i grafisk design och fått en idé av vad jag vill hålla på med. Sedan har jag en hel livstid att planera mina fortsatta äventyr så det behöver inte vara någon brådska. Nederlag bidrar till något positivt hela tiden och jag ser inget fel med att nå botten för att sedan nudda moln. Det kan bara bli bättre framöver.
Jag har tvätt-tid och ska fundera på en födelsedagspresent till Katrin. Jag ska leta på Panduro, det måste vara något alldeles speciellt. New moon har premiär dagen efter och mamma har lovat biobiljetter. Hon har läst alla böcker minst två gånger och det förklarar hennes ibland irriterande besatthet. Johan har t.o.m skissat upp en teckning i affisch-form.
Mormor ringde mig nyss och frågade hur jag mådde. Det är mysigt att höra hennes röst i andra änden och veta att hon tänker på mig. Mormor betyder så mycket för mig och har ställt upp hela tiden. Du finns alltid vid min sida♥ /Petra

because of you

Jag har en teori varför jag plötsligt har fått en blackout. Jag är så omotiverad och orkar inte minsta lilla sak. Jag vill hitta min glöd igen men jag vet dock inte hur. Det går inte att beskriva, jag har ångest varje sekund eftersom jag alltid har haft kontroll på vad jag vill göra. Nu har jag ingen kontroll alls och ännu mindre engagemang. Uppväxten har en väldigt stor roll och det är beteendet som vi sedan tar efter till viss del. Som jag berättat var inte min pappa något helgon och orsakade även vår familj till minus en mindre. Det är av honom jag har fått hälften av min oändliga styrka men även min rädsla - och vad tjänar styrka till då ränslan övertar? Det är på grund av pappa som jag egentligen är rädd för det mesta men visar alltid upp den andra sidan. Gällande känslor har pappa haft svårt att förstå sig på några och jag likaså. Jag kan älska och komma nära, men jag har alltid ena foten utanför som en säkerhetsåtgärd.
Redan i tidig ålder skulle jag pressas så jag inte skulle halka ifrån, och jag fick aldrig chans till att mogna i min takt. Det var därför jag blev så rädd för honom, han skrek på mig att jag inte förstod och jag är fortfarande väldigt känslig för det. Jag har ett kontrollbehov som jag misstänker är hans. Kontroll är något som jag måste ha, utan det kan allt rasa som sand. Eftersom min pappa inte gav mig tiden att utvecklas på egen hand blev det jag som istället pressade mig mest. Jag har blivit lärd att inte ta snedsteg, men det är just erfarenheten av våra snedsteg som får oss att växa. Det låter kanske konstigt, att jag skyller på min pappa för det var ju så länge sedan men mörka hemligheter hittar alltid ställen att gömma sig på. Förr eller senare gräver dem sig upp. Jag har alltid litat på min magkänsla och den skriker efter andrum. Jag tror allt har en anledning. /Petra

empty

Jag vet inte varför jag bara har tappat allt.

butterflies...

Jag har lärt känna min korridors-granne lite smått,  han bor en dörr från mig och  kommer ifrån
Lund och pratar så charmigt. Jag har frågat honom om vi kunde ta en fika tillsammans,  han
smålog och sa absolut utan att tveka. Det är sånt som gör mig glad, en form av hopp tänds
och alla mår bra av att lära känna någon ny.
Ikväll har Johan varit här en stund, vi tände ljus och satt och pratade med julmusik i bakgrunden.
Jag längtar till julen jättemycket och tidigare idag såg jag små pudervita snöflingor som dalade
ner emot marken. Den här dagen har varit bra. Jag behöver snö nu som skiner igenom mörkret.

Nu ska jag baka bröd. /Petra

I will be fine just give me time

Jag absolut älskar Damien Rice. Han kan läka brustna hjärtan. Lyssna här.

wake me up when november ends

Jag har ingen vidare lust med någonting just nu, och det är en jättejobbig känsla. Jag har som flesta andra sömnbrist, svårt för att äta och energiförlust. Jag vill rycka upp mig, jag måste för annars kommer jag tappa och snubbla i en för djup grop. Jag har varit på Apoteket och köpt vitaminer på burk och jag hoppas verkligen att det hjälper. Jag blir så uttråkad på att hela tiden vara med mig själv eftersom dem flesta uppenbarligen är för upptagna att göra sällskap. Egentligen är jag hur social som helst men hur lätt är det då aldrig någon i samma stad gör en ansträngning. Jag har iallafall lånat böcker på biblioteket. "Grafisk design - en introduktion" som jag ska nöta för kung och fosterland. Jag har bytt målning emot fotografi men har ingen aning om det kommer hjälpa få min glöd tillbaka. Den gömmer sig mest i askan nu för tiden. Jag vet vad jag vill, men vägen dit är mest suddig. Det blir att långsamt försöka bygga upp livet som det var förut.
Nu blir det spaghetti med pesto till middag och sedan böcker. /Petra

inspiration

Linn Olofsdotter illustrerar så fantastiskt. Hennes sida hittar ni här, där hon även gör omslag för Divine chocolates och Bon. Jag älskar hennes verk och hoppas också kunna göra omslag för choklad en dag.

två slipsar och en äcklig tårta

Farsdag idag. Jag har ingen vidare koppling till dagen känner jag, men grattis till alla nyblivna och gamla pappor som verkligen förtjänar det! Jag ser oftast inte till min pappa, han hör aldrig av sig och ska sanningen fram så vet jag inte så mycket om honom. Han är bara personen jag kallar pappa. Det är svårt att kunna föreställa mig hur en varm och kärleksfull pappa kan vara, för det har jag aldrig upplevt. Han bryr sig fast på ett helt annorlunda sätt. När jag grät som liten tröstade han mig aldrig eftersom han ansåg det som en svaghet, och svag fick man aldrig vara enligt honom. Han drev på mig alla dem sakerna som jag var sen i utvecklingen med (jag är för tidigt född, nästan en hel månad och därför lite seg i starten) eftersom jag aldrig fick vara okunnig. Jag kommer ihåg hur rädd jag var att inte halka efter. Jag var rädd mest hela tiden under min uppväxt, och mormor har berättat hur jag kröp och gömde mig under borden varje gång pappa kom och hämtade mig. Jag har förträngt så mycket men jag kommer fortfarande ihåg små tillbakablickar om hur det var. Värst var det ändå inte för mig, utan för mamma. Alla gånger hon försökt lappa ihop ett från början trasigt förhållande, då hon stått ut med allt och låtits behandlats som luft. Du förtjänar hela världen som du står på.
Pappa har alltid varit en arbetsnarkoman och alltid varit en ensamvarg. Han har inte den tiden att ens hälsa på sin egen mamma, min farmor som med tårar i rösten berättar att ingen av hennes barn hälsar på henne längre. Ingen under farmors uppväxt har brytt sig om henne. Ingen. Under hela hennes liv. Nu sitter hon själv i en alldeles förstor trea utan någon som håller henne varm.
Vi bjöd pappa på middag hemma hos oss iallafall. Han fick två slipsar till sin samling som aldrig blir använda. Efteråt var vi till farfar och hälsade på. Det var trevligt men tårtan var inte alls god och pappa pratade för mycket om ingenting. Sedan tog jag bussen till Sundsvall.

Jag tror det mesta handlar om uppväxten. Varför personer agerar som dem gör i vissa situationer. Det är så många personer som har haft en dålig och otillräcklig uppväxt, miljöer som egentligen vore så självklara för vissa blir lätt främmande och då är det enklare att stöta bort dem. Det är fortfarande svårt.
/Petra

finbesök

Jag tog bussen till Övik idag. Det är skönt att vara hemma och ta det lugnt några dagar, inte tänka så mycket utan bara vakna upp ur höst-dvalan i sin takt. Jag har blivit på tok för lat för mitt eget bästa. När mörkret faller och det blir alldeles svart överallt blir jag så i obalans med mig själv, jag behöver en ljusglimt för att inte tappa allt. Ikväll var Paulina och hälsade på med Jonas och en chipspåse. Det var ett tag sedan och det är så himla trevligt att bara umgås utan att göra något speciellt. Det har jag saknat. Hoppas vi kommer träffas mycket mera än vad vi gör nu. Du är min allra bästa vän och det är fantastiskt skönt att veta att jag har dig♥

Nu ska jag dra på mig pyjamasen och försöka sova. Godnatt.
/Petra

can't forget to breathe slow count from one to ten with my eyes closed ladies never lose composure

Jag har varit duktig och handlat idag. Nu blir det glass framför tvn.
/Petra

secrets inside

Jag sitter och kollar igenom foton ifrån förr. Lika väl som det värmer i hjärtat över allt som jag varit med om så gör det samtidigt ont. Tiden är nog min värsta fiende och tragiskt nog kan jag inte spöa den för att gå så fort. Jag har samlat på mig foton från två år tillbaka, jag har inte raderat något som är värt att minnas. Jag plockar upp dem när jag känner mig nostalgisk. Brev som jag har i min hjärna och som tydligen aldrig fås ner på papper. Ord jag vill skrika ut men säkrast att låsa in inuti. Jag ångrar ingenting. Ingenting. Jag tar det negativa och gör det till något positivt. Det är en bra egenskap jag har, och oavsett hur många som sparkar på mig när jag ligger kan jag alltid resa mig upp. Vi växer alla varje dag, egentligen varje liten sekund och jag skulle nog ha gjort saker annorlunda idag. Dock har jag alltid varit mig själv och för det är jag stolt. Det är tack vare allting som jag nu psykiskt är starkare än sten.





















Du skulle ändå inte känna igen mig om jag gick förbi.

/Petra

seasons of love

Five hundred twenty five thousand six hundred minutes 
How do you measure a year

in daylights in sunsets
in midnights in cups of coffee?
in inches in miles
in laughter in strife ...how about love?

make it happen

Jag behöver en förändring. Den drastiskt impulsiva person som jag är vill ständigt uppdatera sig med nya sysslor och föremål. Jag skulle avsky att ha dagar på rutin och alltid acceptera situationer som dem är. Det är mitt sätt att få saker och ting under kontroll, och att jag fortfarande har min frihet att styra vad jag vill göra härnäst. Även små förändringar är välkomna. Hårfärg har jag inhandlat men resultatet blir en hemlighet. Spännande. Det är roligt att fixa med hår.
Idag är jag i Övik och har nyss varit hos tandläkaren vilket är anledningen till den plötsliga hemvistelsen. Min tand har krånglat (framkanten på min ena framtand har gått av förut) och nu bestämde ersättaren sig för att lossna. Tandläkarna har limmat och fixat två gånger innan men den vill fortfarande befria sig, nu känns det dock mycket bättre. Hoppas det förblir så. Jag har gått runt med uttrycket av en hillbilly och det passar mig inte alls.
Ikväll ska jag återigen krypa ner under en filt och vira den kring mig, kolla på en film i höstmörkret och fylla magen med socker. Det har trots allt varit Halloween. Hejdå.

pics of the day

Middag med vänner. Jag älskar pesto och gott sällskap.

ikväll hyllas bröst

Jag har fått blåsor under mina fötter. Då jag väl kom hem tappade jag upp ett fotbad och mina fötter blev genast mycket gladare, sedan har jag bytt om till pyjamas och tjocksockar.
Dagen började på National Museum där jag strövade runt i timmar. Det fanns så mycket att titta på och målningarna var i en klass för sig. Vita marmortrappor och barrock är precis min stil. Därefter skeppsholmen och Moderna för Salvador Dali's utställning. Klockan hade hunnit bli tre innan jag var färdig för att möta mamma och Katrin för lunch. Ikväll blir en lugn kväll, jag ska kura ihop mig i soffan till rosa bandet. Vi måste hylla de otroligt starka kvinnor som har drabbats och kämpar vidare varje dag. Jag känner en av dem och hoppas för allt i världen att hon kommer att må bättre snart. Skänk för bröstcancer, det hade kunnat varit din mamma som stått på spel.

Missa inte rosa bandet-galan ikväll!

in Stockholm

Till Stockholm kom jag vid halv ett idag, efter en lång men avslappnad busstur eftersom jag sov halva vägen dit. Jag gillar Stockholm. Jag vill nog bosätta mig här ett litet tag efteråt och skapa nya äventyr i storstaden. Speciellt inspirerande blev jag när Konstskolan fick besöka Konstfack, inriktning Grafisk design och Illustration. Lokalerna var över förväntan och om jag skulle komma in emot alla odds (över två-tre hundra sökande per år) skulle jag känna mig hedrad. Dock kommer jag inte bygga upp förhoppningar, men söka kan man alltid göra om jag nu får klart arbetsprover som dem kräver. Jag har fortfarande inte glömt bort Tidaholm och kommer såklart söka dit med. Nu sitter jag i mälarhöjden och försöker samlar ihop alla intryck under dagen för att sedan tillbringa kvällen med mörk choklad, en filt och tv. Mamma och Katrin är här så det kommer bli en trevlig kväll. Imorgon ska jag på Moderna Muséet. Hejdå.

forgive but not forget let's start over let's repair

Till slut kommer tidpunkten då vi måste förlåta det som har varit. Det ödlar onödig energi över saker som vi gör svåra att släppa, och jag är ingen person som brottas med det förflutna. För en stund sedan såg jag en dokumentär om en familj vars den älsta sonen mördat sin egna familj. Sonen satt nu i fängeslse dödsdömd men pappan hade ändå kraft att förlåta honom för allting. Då inser man hur pyttesmå våra problem egentligen är, jämfört med honom som förlorat både sin fru och yngsta son. Att inte kunna förlåta är att missa för sig själv. Därför ska jag aldrig dömma.
Hejdå.

oh, oh cheri

Idag har jag en lång sovmorgon med pyjamas och Francoise Hardy. Fransk musik är den bästa inspirationen. Innan kom jag över ett gammalt Knight Rider-avsnitt med David Hasselhoff. Väldigt bra ljudeffekter, ingen kan slå Hasselhoff.
Igår köpte jag en väldigt skön och mjuk pyjamas som jag kommer gå runt med så mycket det går. Jag handlade Sia glass (romrussin, choklad) för det var sänkt pris dock försvann dem lika fort. Inatt sov jag gott så jag är iallafall något utvilad idag, och innan jag lade huvudet på kudden ringde jag Paulina. Jag saknar dig jättemycket och det är alltid så trevligt att prata, jag blir genast mycket lugnare då du är vid andra sidan luren.
Jag har filosoferat endel kring mina framtidsplaner och inriktning Grafisk design lockar mer än annat. Det skulle vara roligt att studera någon annanstans i Europa, men det får ligga på hyllan och damma ett tag till. Jag vill uppleva så mycket och därför aldrig heller sitta still för länge, eftersom tiden är så oförutsägbar. Jag äter valnötter och ska snart göra brunch. Imorgon åker jag till Stockholm och det känns helt underbart. Nu, dusch och brunch. Hejdå.

screw you, i'm going out

Igår bröt jag ihop. Jag släppte ut allt som har legat bakom och tryckt på obehagliga ställen. Det är så skönt att gråta ut allt som har suttit inne länge, efteråt känner man sig så mycket lättare. Det var inte enbart gårdagens situation som det nästan aldrig är, dock lyckas jag alltid blanda mig med personer som gör mig besviken och sårad. Då jag kom ut för att gå till affären såg jag snöflingor (!) i regnet och blev lite gladare. Jag köpte en fet påse chips och gjorde dip framför tvn till midnatt.
Ikväll ska jag till Härnösand och dricka vin. Pablo och jag ska dansa på borden och skratta oss fulla av glädje. Personer som er behöver jag mer av♥ Hejdå.

don't worry be happy

Hösten får mig att bli så makalöst energilös och narig om fingrarna. Årstiden har sin tjusning men jag känner mig ändå som ett vilset höstmörker i hela mig. Jag är tom på det mesta och skulle behöva ätas upp några kilo så jag inte behöver frysa hela tiden. Dock klagar jag inte i onödan utan drar lydigt på mig mössa och Uggs. Jag klamrar mig fast i Bob Marley's "dont worry be happy" och försöker se nya möjligheter bakom hörnen. Det är klassfest ikväll och nog skulle det vara trevligt med sällskap, jag får se om jag hittar dit. Jag är så dålig på att orientera mig fram. Idag har jag jobbat i mörkerrum och fortsatt måla, en mer produktiv dag så nu kan jag vila mig med gott samvete. Stockholm på onsdag och jag vill bara komma bort ett tag. Allt känns som taskiga repriser och myrkrig. Hejdå.

time flows like water

Tiden bara går och går. Vissa stunder i livet är tydligare än andra samtidigt som det inte går att placera och tänka att dem har existerat. Det är helt enkelt för mycket som ligger begravt och gömmer sig på ställen alldeles för nära hjärtat. Jag har mycket historia och brustna leenden bakom mig som en gång var. Jag är inte den som tittar bakom axeln och hänger kvar då det inte finns mer att hämta, jag lever i nuet och det är kanske därför det känns så intet finnande. Sakna kan jag absolut göra men jag vet att jag alltid måste vara på språng. Det är så märkligt och ändå så främmande, minnen. Hur vi förändras och formas efter upptäckter och erfarenheter. Förändringar hinner alltid ikapp oss och sätter krokben på dem som inte orkar följa med. Jag kan känna nu på hösten att jag börjar tappa den energi som jag har och får svårt att koncentrera mig. Det skulle inte vara fel att vara björn. Kvällarna är mörka och snart blir dagarna mörka då blir vi tusen vilsna själar som letar efter lysknappen. Jag ska krypa under mitt täcke och göra en koja av det. Sedan tänder jag ljus ochdricker chai te. Hejdå.

you can be a sweet dream or a beautiful nightmare

Jag har en teori om varför jag fortfarande är så trött jämt jag kommer innanför ytterdörren. Det är oljefärgernas fel. Vi målar hela dagarna nu och det blir så intensivt, jag blir uppslukad och får håll i sidan över koncentrationen. Den andra tänkbara punkten är mina sömnproblem, inatt låg jag vaken till fyra och kollade i taket. Jag vet inte varför, men dem få gångerna då jag sover oavbrutet brukar jag alltid ha sällskap. Kanske saknas det någon form av trygghet.
När jag gick ifrån skolan påväg till stan kom en tant fram till mig och började prata om Jesus. Hon var jättetrevlig så jag tog tidningarna hon gav mig för att vara snäll, jag är fortfarande skeptisk emot allt med en så simpel lösning. Jag tycker det är bra att vara kritisk och ur mina erfaranheter gillar jag inte alls Jehovas Vittnen. Jag respekterar alla, men då dem nästan ska pracka på människor blir jag fundersam. Ser jag ut som en fullkomligt godhjärtan person då det bara är mig de frågar? Eller tvärtom? Eller till och med, en väldigt lättpåverkad sådan?

Hoppas jag somnar ikväll och drömmer riktigt djupt. Det gör jag aldrig nu för tiden.

dags för pizza

Det är så roligt att vara tillbaka på Konstskolan, dock blir jag väldigt trött då jag skissat hela dagen. Vi ska börja måla imorgon och jag behöver en stor duk. Jag älskar att vara kreativ och leka med färger, sedan är det så roligt för jag ser hur mycket jag har utvecklats. Jag har handlat för en stund sedan, coh nu ska jag äta pizza och till efterrätt glass. Det blir en myskväll ikväll med tjocksockarna och fjärrkontrollen. Hoppas ni får en bra kväll.

pastasallad utan sallad

Jag tänkte vara duktig och handla men alla matbutiker stängde tydligen sju. Jag har inte så mycket till imorgon men måste ta den lilla mat jag har. Tack och lov att mamma handlade lite i fredags: tomater, avokado, majs, kidneybönor, pasta och ost. Ingen sallad, men det får gå utan den.

a piece of cake

Idag har jag skissat och trubbat ner all blyerts. Jag har mycket att ta igen från Konstskolan och behöver komma igång med både det ena och det andra, jag kunde dock inte vara mer entusiastisk. Jag har fått ett litet arbetsutrymme till ateljé där jag kan arbeta på kvällarna alldeles intill Johan. Igår förberedde jag och mamma alltihop inför flytten. Vi flyttade ut och in igen på samma dag och jag är överlycklig att det gick så smidigt. Nu bor jag på Norrmalmsgatan 8A väldigt centralt och fint. Alla saker jag hade med mig rymdes i det nya rummet med samma storlek, det gemensamma köket är bara en meter ifrån och duschen är mittimot så jag slipper springa. Det känns så bra. Jag planerar en liten grillkväll med öppen eld och mashmallows, som en inflyttningfest - igen. Hoppas det blir av och att jag fortsätter att vara lycklig i mig själv.

back in the days

Mormor berättade om morfar då de var unga, och jag älskar att bläddra i fotoalbum och svartvita fotografier från förr. Eftersom han dog precis då jag föddes fick jag aldrig träffa honom och det är synd. Morfar brukade överraska med presenter så ofta han kunde och överröste mormor med blommor, bakelser och komlimanger. Han var världens finaste har mormor sagt och en äkta gentleman uti fingertopparna. Jag vill bygga en tidsmaskin och åka tillbaka i tiden bara för att uppleva sådan typ av romantik. Gentlemen växer inte på träd.

"Jag lovar, du behöver aldrig göra något som tynger dig igen om du gifter dig med mig"
Morfar, du var enastående.

back home

Kreativiteten flödar genom ådrorna och nu har jag lager av inspiration som jag vill släppa lös. Det känns så bra att vara hemma igen och andas friskt kylig luft, sådan luft det blir små moln av när man öppnar munnen.
Igår hälsade jag på mormor. Hon har så många historier, så många minnen och så förstående och leende ögon som alltid ser igenom fasaden. Hon är min hjälte och förebild: jag vill bli precis som henne då jag får rynkor. Mormor lagade pannkakor till lunch så tunna och frasiga, det finns ingen som gör pannkakor som mormor. Efteråt hjälptes vi åt att kratta löv ifrån hennes trädgård. Hela trådgården var täckt av stora lönnlöv av alla olika färger. Allt var så himla fint och jag skulle kunnat kasta mig i havet av färgsprakande prasslande löv under mina fötter. Efter fyra timmar av prat och skratt gick jag hem och skissade lite. På vägen hittade jag ett mörkt vinrött löv som jag fick ner på papper, det är alltid bra att träna upp något som intresserar. Senare såg vi på Benjamin Button och jag älskar den filmen rakt igenom.
Idag ska jag umgås med Paulina efter hennes jobb. Jag längtar så jag nästan spricker för det var så länge sedan vi sågs, och det måste bli oftare♥
Nu ska jag börja med brunch. Hejdå.

du behöver inte pressa dig, för du kommer att finna din väg i livet bra /mamma

Det viktigaste för mig är att följa hjärtat och låta det tala, och jag är en sådan person som lyssnar med båda min öron och följer dit vinden vrider mig. Jag är positiv för jag vet att vad jag än tagit för mig så kommer jag på ändå på rätt väg, att det visar sig om jag är på villovägar och har gått vilse på alla dessa stigar. Därför ångrar jag inget, dock måste jag göra det som är bäst för mig. Vi växer från våra snedsteg och blir allt säkrare på oss själva, utan den erfarenheten skulle vi inte utvecklas alls. Jag vet äntligen vad jag vill. Mitt beslut berodde inte på något annat än mig själv: jag är en skapande mer än en dokumentär vinklad personlighet. Jag vill hålla på med händerna och forma föremål mer än att knappa på tangenter. Jag vill framkalla negativ, känna doften av oljefärg och lyssna till toner av Johan, du sjunger falskt men jag gillar det ändå♥

Jag har lärt mig att uppskatta de lilla som finns och har också utvecklats i Fränsta, självklart. Det jag upprepar är att vi aldrig ska ta något förgivet och det är en annan jätteviktig del. Jag har växt upp med mamma som jämt talat om för mig hur bra vi har det i Sverige och att vi ska vara lyckliga med rätten till allt, när jag var liten tänkte jag inte så mycket på det men nu förstår jag och börjar mer och mer lika min kära mamma.
Ta dem chanserna som ni får, dagarna går aldrig att fånga igen. Ta hand om er.

sunday

Morgonen har jag tillbringat i sängen med The Notebook. Den filmen är helt makalöst bra och jag blir fortfarande lika rörd. Jag rekommenderar den verkligen för er som inte har sett den, det är ett mästerverk. Alla borde vakna upp varje dag och hitta rosor på sina kuddar och finna små överraskningar. 

Det blev en lyckad kväll igår med mycket dans och trevliga konversationer. Väggar och tak var prydda med ballonger och kvällen till ära blev det limbo, jag är inte speciellt vig har jag kommit fram till. 

Nu ska jag gå till mitt rum på Västgård. Jag har tänkt spendera hela min lediga dag åt filmer i min varma säng. Hejdå. 

happy birthday J

Nu för tiden köper jag mest kläder på second hand, dels för att jag gör en insats men även för jag hittar så mycket som just är i min stil. Fränsta har Eriks hjälpen som utbud och det finns hundratals fina saker i den pyttelilla butiken. Tidigare idag kom jag över en beige tjocktröja med ränder som passade otroligt bra och var billig, nu har jag bunkrat upp min garderob med många varma tröjor. Det behövs. 

Ångesten ligger fortfarande längst inne och ruvar. Det handlar om vad jag vill, vars jag ska och hur jag ska komma dit. Jag kan aldrig stå still på ett ställe för länge utan att bli rastlös, och ingen här har riktigt samma puls som jag. Det är aldrig för sent att ändra sig, dock kommer det lösa sig till det bästa. Ett nederlag kan också vara positivt som vi ständigt lär oss av. Ikväll ska Ålsta ha fest, temat är barnkalas. Det ska bjudas på fiskedamm och jag hoppas tårta. Jag ska nog färga håret snart, sätta upp det i två höga tofsar på huvudet och välja ut matchande kläder. Det blir nog roligt med liv och lite vitt (läs: flädersaft) i kroppen, eftersom jag dricker så sällan. Hejdå. 

 

"bästa Bush-grodorna"

På vår anslagstavla i skolhuset finns en lapp där olika citat står från George W Bush. Han har sagt följande:

"Självklart är det en budget, det är ju fullt av siffror i den"

"Vi oroar oss för aids här i Vita huset, tro inget annat"

"Det stod klart att i samma stund som jag valdes drog stormolnen vid horisonten genast ihop sig över våra huvuden"

"Våra fiender är nytänkande påhittiga men det är vi också. De slutar aldrig att fundera ut sätt att skada vårt land och vårt folk och det gör inte vi heller"

"Sverige har ingen armé"

"En av de bästa sakerna med böcker är att det ibland finns bilder i dem"

"Franskan har inget ord för entreprenör"

"Merparten av vår import kommer ifrån utlandet" 

"Framtiden kommer bli bättre imorgon"

"De underskattade mig"

Jag skrattar fortfarande åt dem. Bush var skrattretande rolig.

friday I'm inlove

Jag har precis bokat biljetten och jag längtar alldeles förskräckligt nu. Måndagen den tjugoåttonde packar jag och åker till Stockholm. Johan och Konstskolan ska neråt på onsdag och titta på skolor och Konstfack så jag har privilegiet att följa med. Jag tänkte ta tillfället i akt och hälsa på några gamla men mycket kära vänner då jag ändå är bland civilisationen. Det känns som åratal då jag verkligen roade mig senast så idén kommer väldigt lägligt. 

Ikväll ska jag och Susanna på hockey (jag gillar inte hockey, det är endast för nyhetssyfte). Torps Tidning har vi börjat skriva i och hockey står (tyvärr) på listan över topics. Jag ska fotografera så det återstår att se hur det kommer gå. Jag har iallafall min favorit tele med mig, jag hoppas på det bästa. Nu ska jag ta en promenad innan mina ögon blir fyrkantiga. Jag hittade ett trevligt elljusspår igår. Hejdå.