fredag 20 november 2009

hjärtat får aldrig rynkor

Jag sitter och äter cottage cheese (keso, äpple päron och vanilj) och lyssnar på The supremes. Musik från förr måste vara den absolut bästa. Det är så skönt att vara hemma och mitt humör börjar uppmuntras. Jag tog en sovmorgon till tolv, klädde på mig och tog en promenad till ICA för att köpa frukosten. Dimma täcker den annars gåa himmel fortfarande. Jag kan nätt och jämt urskilja konturerna i horisonten, dimmiga dagar är så fina tycker jag.
Igår fastnade jag bland nostalgi och dåliga hårdagar. Jag började titta på bortglömda foton som jag inte alls visste jag hade kvar, min slutsats: Paulina och jag har minst sagt levt livet och det har dokumenterats i tiotusen foton som har haft lika många gräsliga färgkombinationer. Jag kan inte göra annat än att skratta och rita ett stort hjärta runt alla minnen. Remember tiden då jag du var rödhårig och jag svart? På tal om det funderar jag på att färga håret ljusare eftersom det inte blev så mycket ljusare senast. En fyllig kola färg eller en nyans ljusare skulle nog fungera, jag vill framhäva och mjuka upp min hy lite och rätt färg kan göra underverk.
To be continued!
/Petra

Inga kommentarer: