Det viktigaste för mig är att följa hjärtat och låta det tala, och jag är en sådan person som lyssnar med båda min öron och följer dit vinden vrider mig. Jag är positiv för jag vet att vad jag än tagit för mig så kommer jag på ändå på rätt väg, att det visar sig om jag är på villovägar och har gått vilse på alla dessa stigar. Därför ångrar jag inget, dock måste jag göra det som är bäst för mig. Vi växer från våra snedsteg och blir allt säkrare på oss själva, utan den erfarenheten skulle vi inte utvecklas alls. Jag vet äntligen vad jag vill. Mitt beslut berodde inte på något annat än mig själv: jag är en skapande mer än en dokumentär vinklad personlighet. Jag vill hålla på med händerna och forma föremål mer än att knappa på tangenter. Jag vill framkalla negativ, känna doften av oljefärg och lyssna till toner av Johan, du sjunger falskt men jag gillar det ändå♥ Jag har lärt mig att uppskatta de lilla som finns och har också utvecklats i Fränsta, självklart. Det jag upprepar är att vi aldrig ska ta något förgivet och det är en annan jätteviktig del. Jag har växt upp med mamma som jämt talat om för mig hur bra vi har det i Sverige och att vi ska vara lyckliga med rätten till allt, när jag var liten tänkte jag inte så mycket på det men nu förstår jag och börjar mer och mer lika min kära mamma.
Ta dem chanserna som ni får, dagarna går aldrig att fånga igen. Ta hand om er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar