time flows like water

Tiden bara går och går. Vissa stunder i livet är tydligare än andra samtidigt som det inte går att placera och tänka att dem har existerat. Det är helt enkelt för mycket som ligger begravt och gömmer sig på ställen alldeles för nära hjärtat. Jag har mycket historia och brustna leenden bakom mig som en gång var. Jag är inte den som tittar bakom axeln och hänger kvar då det inte finns mer att hämta, jag lever i nuet och det är kanske därför det känns så intet finnande. Sakna kan jag absolut göra men jag vet att jag alltid måste vara på språng. Det är så märkligt och ändå så främmande, minnen. Hur vi förändras och formas efter upptäckter och erfarenheter. Förändringar hinner alltid ikapp oss och sätter krokben på dem som inte orkar följa med. Jag kan känna nu på hösten att jag börjar tappa den energi som jag har och får svårt att koncentrera mig. Det skulle inte vara fel att vara björn. Kvällarna är mörka och snart blir dagarna mörka då blir vi tusen vilsna själar som letar efter lysknappen. Jag ska krypa under mitt täcke och göra en koja av det. Sedan tänder jag ljus ochdricker chai te. Hejdå.