två slipsar och en äcklig tårta

Farsdag idag. Jag har ingen vidare koppling till dagen känner jag, men grattis till alla nyblivna och gamla pappor som verkligen förtjänar det! Jag ser oftast inte till min pappa, han hör aldrig av sig och ska sanningen fram så vet jag inte så mycket om honom. Han är bara personen jag kallar pappa. Det är svårt att kunna föreställa mig hur en varm och kärleksfull pappa kan vara, för det har jag aldrig upplevt. Han bryr sig fast på ett helt annorlunda sätt. När jag grät som liten tröstade han mig aldrig eftersom han ansåg det som en svaghet, och svag fick man aldrig vara enligt honom. Han drev på mig alla dem sakerna som jag var sen i utvecklingen med (jag är för tidigt född, nästan en hel månad och därför lite seg i starten) eftersom jag aldrig fick vara okunnig. Jag kommer ihåg hur rädd jag var att inte halka efter. Jag var rädd mest hela tiden under min uppväxt, och mormor har berättat hur jag kröp och gömde mig under borden varje gång pappa kom och hämtade mig. Jag har förträngt så mycket men jag kommer fortfarande ihåg små tillbakablickar om hur det var. Värst var det ändå inte för mig, utan för mamma. Alla gånger hon försökt lappa ihop ett från början trasigt förhållande, då hon stått ut med allt och låtits behandlats som luft. Du förtjänar hela världen som du står på.
Pappa har alltid varit en arbetsnarkoman och alltid varit en ensamvarg. Han har inte den tiden att ens hälsa på sin egen mamma, min farmor som med tårar i rösten berättar att ingen av hennes barn hälsar på henne längre. Ingen under farmors uppväxt har brytt sig om henne. Ingen. Under hela hennes liv. Nu sitter hon själv i en alldeles förstor trea utan någon som håller henne varm.
Vi bjöd pappa på middag hemma hos oss iallafall. Han fick två slipsar till sin samling som aldrig blir använda. Efteråt var vi till farfar och hälsade på. Det var trevligt men tårtan var inte alls god och pappa pratade för mycket om ingenting. Sedan tog jag bussen till Sundsvall.

Jag tror det mesta handlar om uppväxten. Varför personer agerar som dem gör i vissa situationer. Det är så många personer som har haft en dålig och otillräcklig uppväxt, miljöer som egentligen vore så självklara för vissa blir lätt främmande och då är det enklare att stöta bort dem. Det är fortfarande svårt.
/Petra