don't worry be happy

Hösten får mig att bli så makalöst energilös och narig om fingrarna. Årstiden har sin tjusning men jag känner mig ändå som ett vilset höstmörker i hela mig. Jag är tom på det mesta och skulle behöva ätas upp några kilo så jag inte behöver frysa hela tiden. Dock klagar jag inte i onödan utan drar lydigt på mig mössa och Uggs. Jag klamrar mig fast i Bob Marley's "dont worry be happy" och försöker se nya möjligheter bakom hörnen. Det är klassfest ikväll och nog skulle det vara trevligt med sällskap, jag får se om jag hittar dit. Jag är så dålig på att orientera mig fram. Idag har jag jobbat i mörkerrum och fortsatt måla, en mer produktiv dag så nu kan jag vila mig med gott samvete. Stockholm på onsdag och jag vill bara komma bort ett tag. Allt känns som taskiga repriser och myrkrig. Hejdå.