inflyttningfest och toaborste

Igår hade pullan (Jimmy) inflyttningsfest i Kramfors. Det var hur trevligt som helst med de bästa, ni vet vilka ni är. Tack pulls för en ypperlig helg, det var klart värt bussresan. Dvärgen däckade som vanligt på golvet och Emil sprang runt med en toaborste och var allmänt irriterande. Jag stannade uppe till halv tre och värmde piroger och pratade strunt. Vi har alltid så himla kul när vi träffas, senast var på urkult i augusti. Nu är jag äntligen hemma efter strul med bussar och låg energi. Nu ska jag snart lägga mig och sussa sött. Godnatt.

det är två i vi

Nu sitter jag här igen, ätandes på en kladdkakebit och med kladdiga fötter. Jag borde städa för golvet är kladdigt av någon mystiskt anledning. Jag borde göra klart läxan som ska vara inlämnad imorgon. Jag borde inte sitta här och äta kaka. Det är mycket jag inte borde göra, men just nu vill jag bara sitta och göra ingenting en stund. Christer är tillbaka trots våra bråk, det betyder alltså att han fortfarande vill kämpa för mig och vad vi har tillsammans. Han lagade middag till mig lite senare, lax och ris. Det var underbart.
Det kommer att ordna sig, och det tror jag faktiskt på. Jag tror bråk i slutändan är bra för att lösa saker och gå vidare och bygga på något nytt. Christer och jag har lovat varandra att ta det försiktigt nu framöver, och det behöver nog båda två. Det som blev för mycket tror jag var att vi praktiskt taget bodde ihop. Och alla behöver ju vara ensam ett tag, jag börjar förstå Christer mer och mer i det. Att han behöver utrymme för att kunna sakna - för att det är just det allt handlar om. Annars blir det lätt att man tar varandra förgivet. Vi tar dagen som den kommer lixom.

dramatik med d

Varför måste mitt liv vara så himla dramatiskt? Jag vet att jag kan förstora upp saker och vara lite för känslig, men jag har inte begärt att livet ska vara som ett drama. Ena stunden är allt bra och nästa känns det inte längre, jag vet inte vad jag ska känna. Det är typiskt mig att allt nästan ska rasa samman, det är inte mitt fel men jag låter det hända mig på något sätt. Är det självplågeri då? Jag vill att allt ska vara bra. Jag är en person som skulle kunna vara född på 50talet - jag älskar romantik då den var som bäst: kunna bli uppvaktad med rosor ibland, bli bjuden på fina middagar och glamourfester, massa exklusiva klänningar på lager, någon som öppnar dörren åt en och drar ut stolen när man tänker sätta sig. Den typen av romantik. Nutid känns det som man har tappat den stilen, nu ser man aldrig en gentleman som gör sådana saker. Och det är det som jag tycker är så himla tragiskt. Jag skulle nog nästan önskat att bli född vid den tiden. Ni som känner mig vet att jag aldrig skulle kräva överdrivet mycket uppmärksamhet och att jag ogillar att stå i centrum. Men jag drömmer om den känslan, när man känner att den personen som man är tillsammans med bara ser just en - fast hur många personer som helst är i rummet. Då man är sjuk och alldeles äcklig, men personen kan ändå säga att man är den vackraste, pussa en på pannan och sedan lägga sig intill. Som kommer ihåg varje namnsdag och hittar på massa underbara utflykter och äventyr. Jag begär inte allt det där, men det är min lilla dröm i hemlighet bara. Men det är okej för jag vet att det aldrig kommer dyka upp en som har allt det. Jag vill bara att någon ska kunna offra sig för mig ibland. Jag ger så mycket ändå och är alldeles för snäll. Men jag begär bara det, älska mig för mig. Kämpa för mig för jag vet att jag förtjänar varje sekund.

If I had no more time
No more time left to be here
Would you cherish what we had?
Was it everything that you were looking for?

If I couldn't feel your touch
And no longer were you with me
I’d be wishing you were here
To be everything that I’d be looking for

I don't wanna forget the present is a gift
And I don't wanna take for granted the time you may have here with me
'Cause Lord only knows another day is not really guaranteed

So every time you hold me
Hold me like this is the last time
Every time you kiss me
Kiss me like you'll never see me again
Every time you touch me
Touch me like this is the last time
Promise that you'll love me
Love me like you'll never see me again

How many really know what love is?
No you never will
Do you know until you lose it
That it's everything that we are looking for

I don't wanna forget the present is a gift
And I don't wanna take for granted the time you may have here with me
'Cause Lord only knows another day is not really guaranteed

So everytime you hold me
Hold me like this is the last time
Every time you kiss me
Kiss me like you'll never see me again
Every time you touch me
Touch me like this is the last time
Promise that you'll love me
Love me like you'll never see me again

jag gillar inte min granne

Igår kom Katrin på besök. Det var trevligt, jag hade städat innan för det så verkligen ut som hej kom och hjälp mig. Vi gick på bio och såg Twilight och filmen var faktiskt bättre än vad jag hade föreställt mig. Men böcker är ju ändå bäst, ska börja läsa den snart också. Självklart så måste de ju ta bort scener i filmen som finns med i boken, men jag fattar inte varför de skulle lägga till scener som inte ens står i boken? Katrin inflikade små kommentarer under halva filmen. Verkligen jättebra skådespelare och handling - den får fyra av fem getingar av mig.
Vid halv ett i natt fick jag nog av min granne ovanför, jag gick en trappa upp och bad honom sluta spela musik. Det verkade hjälpa för han sänkte volymen efter ett tag, det kunde nog bero på att jag inte var särskilt glad på honom när han öppnade utan super irriterad. Hoppas han inte stör mig igen för då ska han få.

Jag ska ta bussen till Övik ikväll med Katrin. Känns ändå skönt att komma hem, vara med familj och vänner. Jag kan bli lite trött på Sundsvall ibland och då är det bra att få miljöombyte. Även om det är så kort bit som Övik. Och sedan har jag ju fått en tandläkartid igen på måndag morgon. Biten på tandjäveln lossnade för några dagar sedan. Och de ska kalla sig tandläkare, hmf.

hard work work

Jag kom ganska nyss hem från skolan. (Klockan är 20.00) Jag har räknat ut att jag har stått i mörkerummet sex timmar, om inte mer. Det är konstigt att jag inte hallucinerar vid dethär laget. Lite yr är jag nog ändå. Det har gått ganska bra, men på något sätt blev den sista filmen blank. Som mina tre andra filmer före - jag skulle fotografera ett "abstrakt självporträtt". Lite luddig uppgift men jag hade fotograferat Paulina och Gunvald :) Synd att det blev trash. Min andra uppgift gick bra iallafall och det var den största så jag är nöjd ändå. Nu ska jag se film och äta glass. Violglass.

congrats sister

Min granne rakt ovanför mig i Sundsvall är jag inte glad över måste jag säga. Han har en tendens att spela väldigt hög musik på kvällarna, och jag är inte petig med saker som så men han måste ta priset. Egentligen är väggarna ganska tjocka men han har så hyperhög bas och det hörs så himla väl, jag spelar också rätt hög musik men jag stör iallafall inte någon. Igår slutade han inte förrän tolv - på en vardag dessutom. Några gånger har han också låtit stereon stå på och stängt av den vid sju. på morgonen! Det resulterar till frågan: Vad är det för människa? Och vad fan gör han om dagarna/nätterna? Jag har sömnproblem ganska ofta och det gör bara saken värre att behöva lyssna på hans störda musik. För den är verkligen störd, jazz till smurfarna typ och det dåligaste från 80talet. Christer har ringt till securitas och bad dem komma och säga till honom men det verkar inte ha bitit. Jag köper snart ett par billiga hörlurar till den jäveln, jag måste få sova i min egen lägenhet.

Min syster fyller sjutton idag, go for her! Vi ska fira henne i helgen när jag kommer hem istället. Hon har blivit besatt av boken Twilight och har redan läst de tre första böckerna maniskt, boken har gjorts till film så därför ska vi gå på bio med henne. Jag måste verkligen köpa en present men jag är så dålig på presenter. Jag får komma på något extra.

Jag har världens finaste i min säng.

time to snow

Det har kommit snö! Jag blev så glad när jag vaknade imorse och såg att nästan allt var vitt. Jag blir inte alls deprimerad av snö och vinter, jag tycker vinter är mysigt. Perfekt tillfälle att dricka mängder med te och tända ljus på kvällen, mysa i sängen eller kolla på film med en varm filt runt sig.

du kommer alltid vara kvar

jag och paulina -07

Jag kom till Övik igår. Det känns mest ganska dött och tråkigt här eftersom de flesta har flyttat, men ändå skönt att komma hem till mamma och katrin. Kl 08.00 imorse steg jag upp för jag hade en tid bokat hos tandläkaren. Det kändes verkligen som jag kunde ha sovit bort dagen istället men ändå så klädde jag på mig och tog på mina uggs. Besöket var ganska obehagligt, tandläkare skrämmer mig inte ett dugg men de skulle reparera min framtand för det hade gått en flisa ifrån tanden. Egentligen fattar jag inte hur det kunde gå till eftersom tänder är det starkaste av kroppen. Den obehagliga biten är just då man stirrar upp i taket och att de nästan tvingar en att gapa hela tiden. Och absolut inte svälja. Jag får nästan panik, för jag vill kunna svälja. Plus att allt gegg åker in i halsen utan att man kan göra något :(
Det gick bra ändå, de lagade tanden. Det känns fortfarande konstigt dock, jag tror de fuskade lite med poleringen. Jag blir paranoid av de som egentligen tar alldeles för mycket betalt för en livsviktig sak.

Ikväll ska jag ut med Paulina på äventyr. Jag är så glad att jag har Paulina. Vi har varit med om så mycket tillsammans, glädje och sorg. Jag älskar dig livet ut. Det är bara du som jag umgås med riktigt mycket nu. Fortfarande känner jag till min besvikelse att en efter en börjar glida ifrån mig och jag har ingen aning vad jag ska ta mig till. Jag förstår att det kan lätt bli så, jag har ju flyttat till en annan stad och så. Men varför? Ska inte vänner hålla ihop för alltid? Jag vill det iallafall, kalla mig naiv. Men mina vänner är ändå allt för mig. Vad skulle världen bli om vi inte alla hade vänner liksom. Jag fattar inte riktigt varför vissa ignorerar och är upptagna jämt, förstå mig rätt för jag klankar inte ner på om man är upptagen lite då och då. Det är bara det att vissa är upptagna väldigt mycket, för mycket för att umgås med mig. Och jag tycker jag håller igång bra med alla mina kontakter och jag försöker verkligen rädda. Men vad är det för vits om inte båda håller kontakten? Det är sällan någon ringer mig bara för att höra hur jag mår. Och jag blir bara så trött på livet om ingen hör av sig, jag blir ledsen av det för inget har någon mening längre om inte vänner finns. Jag ger så mycket. Nu är jag iallafall i övik över helgen, och om någon vill umgås kan ni höra av er.

im still waiting

Jag måste skaffa ett jobb. Ett litet jobb, ett jobb som man får mycket lön av men ändå är bekvämt och lätt. Jag orkar inte snylta av mamma mer eller bara äta nudlar hela dagarna. Jag vill vara en självständig kvinna. Jag vill inte vara beroende av någon längre. Typiskt att jag har så usel självdisciplin bara, jag säger saker som jag aldrig tar tag i. Men nu får det vara nog. Jag ska skaffa mig ett jobb. Snart. Jag vet att det är ganska svårt att hitta ett jobb här men jag har inte försökt så intensivt heller. Än.

knäckebröd och lättdryck

Idag är jag hemma. Jag svimmade nästan i duschen imorse, när jag tänker efter så har jag ätit ganska lite och det kan vara orsaken. Jag bäddade ner mig igen under täcket, Christer tog hand om mig och gjorde knäckebröd mackor med ost på. Han ligger just nu och sover ihopkrupen tvärs över sängen. Jag tycker så mycket om honom. Igår tände vi levande ljus och drack lättdryck, det var så mysigt och så enkelt. Tänk att någon kan få en att må så bra att man ler konstant varje dag.
Igår var det också farsdag och jag kan tycka det är ganska jobbigt att fira pappa när det kommer till kritan. Okej, fira pappor i all ära men om inte alla pappor har varit världens bästa och är värda att firas? Så känner jag lite. Jag tror inte ens min pappa känner mig riktigt, han vet inte hur mycket jag har utvecklats under åren eller som han sa när jag berättade att det går bra på konstskolan: jag visste inte att du var så konstnärlig av dig. Jo pappa, det är jag. Jag har ingen aning vad mamma såg hos honom, men människor förändras ju med tiden. De brukar alltid bråka när de träffas, jag har haft en ganska så stormig uppväxt. Men jag klagar inte för det finns ju andra som har det mycket värre osv. Jag får åtminnstone 1.225 i underhåll av honom, och det gåller endast om jag studerar. (fast han är rik som krösus sork) Snåljävel. Nu är jag iallafall hemma i Sundsvall tack och lov och ska gå till skolan imorgon, då är jag säkert piggare.
hejdå!

By the morning
I knew all about treasures
Where it was going

I got yours
In front of the fading sun
<3