tiden läker sår

Jag har tidsångest och det har blivit ett stort problem. Tiden bara flyger förbi och jag jagar den ständigt. Jag försöker hinna ifatt men det är omöjligt att övertala den motsatsen. Den minut som just nu varar kommer aldrig tillbaka igen. Jag slösar tiden istället för att leva som jag vill, och det skrämmer mig mest. Det låter konstigt men jag vet inte hur jag ska ta tag i framtiden längre. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka min självkontroll. Dock är jag fortfarande positiv och försöker vänta ut pressen, det finns inte så mycket jag kan göra. Tiden är lösningen men ändå min rädsla.

Ihelgen åkte jag till Umeå. Jag träffade Hektor och Goran, åt pizza med bea och lyssnade på julmusik. Jag fick även träffa Gorans iller som lyckades orsaka ett illerbett över min handled. Hon var bara nyfiken och jättesöt så jag förlåter henne, jag förstår att jag kan se väldigt frestande ut. Igår tog jag bussen tillbaka och läste ut New Moon samtidigt, bio kl nio med mamma och Katrin vilket var ett mycket bra slut på helgen. Idag ska jag skissa lite och försöka göra upp en plan. Jag måste till varje pris försöka komma på fötter igen. Peace out. /Petra

Paulina publicerade en lista på sin blogg döpt "Sveriges fem snyggaste män". Jag kan inte hitta någon tiopoängare i Svergie, sorgligt nog. Det finns jättesöta men inte någon form av gudagåva. Dock hittade jag bara två som kan representera den titeln, som jag kommer på nu.























James Dean





















Boy George

where the light is

"No, I'm not colorblind
I know the world is black and white
I try to keep an open mind
But I just can't sleep on this tonight"

Jag älskar John Mayer. Jag har lyssnat på honom hela dagen sedan igår och nu. Tonerna får mitt
hjärta och kännas lättare och det plåstrar om hålet som syns inuti. Idag ska jag till stan och
söka julklappar. Jag ska köpa en till mig också, i förskott. Det är viktigt att skämma bort sig själv
och unna godsaker ibland. Imorgon blir det Umeå med paulina. Det blir skönt att umgås eftersom
vi inte har träffats på länge och paulina har också förmågan att plåstra om mig.
Hoppas ni får en bra dag! /Petra

and you know that we're doomed my dear we're slow dancing in a burnin room

Jag har upptäckt en ny favorit. John Mayer sjunger så fantastiskt bra och jag har redan lyssnat sönder låtarna på Spotify tusen gånger. Jag ryser till låttexterna och blir sådär harmoniskt lugn vilket var jättelänge sedan jag kände mig, lugn. Jag vill rymma, jag vill upptäcka världen och känna världen under mina fötter. Jag vill finna, jag vill utforska meningen med livet och det vi alla kämpar för. Jag vill fyllas med adrenalin som forsar mellan mina ådror och för en gång skull känna mig hel. Mätt. Nu är det precis som någon har borrat ett hål i mig.
Jag har läst halvvägs i New Moon och kommit fram till då spänningen börjar trappas upp, den är väldigt bra och snart blir det bio. Bio är så mysigt, sitta hopkrupen i en mörk salong och se timmarna flyga förbi på den vita duken. Det var evigheter sedan.
Idag ska jag skissa, dricka te, skriva utkast, lyssna mer John Mayer och fortsätta vara harmonisk. /Petra

hemma i Övik

Då har jag blivit vaccinerad emot svinis. Även om jag tror att media förstorar upp lovade jag mamma och sedan är det säkrare än ingenting. Jag stod i kö en timme innan. Pepp. Hoppas jag inte får feber för snorar gör jag redan och sover bort halva dagen. Jag har varit så spänd i alla mina muskler inkl. mina tår och har inte alls fått så mycket sömn, därför sover jag så mycket det bara går nu och försöker ta en dag i taget. Jag tror på mig själv och att jag valde rätt väg just nu, det är skönt att vara hemma ett längre tag och limma ihop bitarna som fattas. Det kräver mycket av mig, men som mamma säger, svårigheterna släpps fria då vi beräknas hantera situationerna. Det är bara en fas som jag måste gå igenom för att utvecklas. Jag längtar till julen jättemycket men vars är snön då man behöver den? Jag vägrar en jul utan snö. Jag åt min första lussekatt idag och den smakade underbart av all saffran. Nejlikor ska jag inhandla och sprida ut i hela rummet för det doftar så gott. Jag har börjat läsa New moon eftersom Katrin tjatade att jag var så seg, även fast den inte riktigt är i min smak så är boken bra. Det tog ett tag för mig att komma in men själva handlingen är sockersöt. Om jag ska välja vampyr-serie blir det utan tvekan Anne Rice's böcker: interview with a vampire som är den första. Brad Pitt spelar jättebra och är bokstavligt talat att dö för i filmen. Project Runway börjar nu och sedan ska jag fortsätta läsa.
Kom ihåg att vara ärlig emot dig självt och stå upp för dina handlingar! Peace out. /Petra

hjärtat får aldrig rynkor

Jag sitter och äter cottage cheese (keso, äpple päron och vanilj) och lyssnar på The supremes. Musik från förr måste vara den absolut bästa. Det är så skönt att vara hemma och mitt humör börjar uppmuntras. Jag tog en sovmorgon till tolv, klädde på mig och tog en promenad till ICA för att köpa frukosten. Dimma täcker den annars gåa himmel fortfarande. Jag kan nätt och jämt urskilja konturerna i horisonten, dimmiga dagar är så fina tycker jag.
Igår fastnade jag bland nostalgi och dåliga hårdagar. Jag började titta på bortglömda foton som jag inte alls visste jag hade kvar, min slutsats: Paulina och jag har minst sagt levt livet och det har dokumenterats i tiotusen foton som har haft lika många gräsliga färgkombinationer. Jag kan inte göra annat än att skratta och rita ett stort hjärta runt alla minnen. Remember tiden då jag du var rödhårig och jag svart? På tal om det funderar jag på att färga håret ljusare eftersom det inte blev så mycket ljusare senast. En fyllig kola färg eller en nyans ljusare skulle nog fungera, jag vill framhäva och mjuka upp min hy lite och rätt färg kan göra underverk.
To be continued! /Petra

Grattis lillasyster

Det är precis som dem mindre än sig självt har stannat i växten, det förblir små i minnet även fast tiden går. Jag är i Övik över helgen som så många gånger, dock ett väldigt speciellt tillfälle. Katrin fyller 18 år idag. Jag skulle göra vad som helst för att vrida tillbaka klockan ett varv. 18!? Det har helt enkelt gått för snabbt, i mina ögon går hon fortfarande runt med pippilotter och har en förkärlek åt kanel. Grattis kära syster. Hon fick en jättefin present i silver av mig och sedan åt vi tårta bara av mörk choklad. Mormor hade bjudit oss på middag med tända ljus. Kunde dagen slutat bättre? Troligen inte. Det luktar så speciellt hos mormor, en blandning av hembakat och kärlek. Jag längtar förskräckligt mycket till julen då jag tänker på doften av knäck och stearin. Den brukar firas hos mormor med julkulor och frost på fönsterkarmen. Nu vill jag ha snö så julen blir vit. Pudersnö som ligger likt ett täcke över marken.

Jag kommer hitta min styrka igen. Allt har sin tid, det gäller bara att tänka positivt. Godnatt. /Petra

regina spektor - the call♥

Just because everything's changing
Doesn't mean it's never been this way before
All you can do is try to know who your friends are
As you head off to the war

Pick a star on the dark horizon
And follow the light
You'll come back when it's over
No need to say goodbye

hometown glory

Jag stannade i sängen idag. Om nätterna ligger jag sömnlös och jag orkade inte kliva upp så jag stannade under täcket. Jag har börjat snora igen och mitt psyke är inte tillräckligt bra ännu, jag behöver vila och varva ner mig ett bra tag till. Jag vill börja om på nytt, falla till botten och sedan börja klättra uppåt sakta men säkert. Jag har sökt eventuella kurser i grafisk design och fått en idé av vad jag vill hålla på med. Sedan har jag en hel livstid att planera mina fortsatta äventyr så det behöver inte vara någon brådska. Nederlag bidrar till något positivt hela tiden och jag ser inget fel med att nå botten för att sedan nudda moln. Det kan bara bli bättre framöver.
Jag har tvätt-tid och ska fundera på en födelsedagspresent till Katrin. Jag ska leta på Panduro, det måste vara något alldeles speciellt. New moon har premiär dagen efter och mamma har lovat biobiljetter. Hon har läst alla böcker minst två gånger och det förklarar hennes ibland irriterande besatthet. Johan har t.o.m skissat upp en teckning i affisch-form.
Mormor ringde mig nyss och frågade hur jag mådde. Det är mysigt att höra hennes röst i andra änden och veta att hon tänker på mig. Mormor betyder så mycket för mig och har ställt upp hela tiden. Du finns alltid vid min sida♥ /Petra

because of you

Jag har en teori varför jag plötsligt har fått en blackout. Jag är så omotiverad och orkar inte minsta lilla sak. Jag vill hitta min glöd igen men jag vet dock inte hur. Det går inte att beskriva, jag har ångest varje sekund eftersom jag alltid har haft kontroll på vad jag vill göra. Nu har jag ingen kontroll alls och ännu mindre engagemang. Uppväxten har en väldigt stor roll och det är beteendet som vi sedan tar efter till viss del. Som jag berättat var inte min pappa något helgon och orsakade även vår familj till minus en mindre. Det är av honom jag har fått hälften av min oändliga styrka men även min rädsla - och vad tjänar styrka till då ränslan övertar? Det är på grund av pappa som jag egentligen är rädd för det mesta men visar alltid upp den andra sidan. Gällande känslor har pappa haft svårt att förstå sig på några och jag likaså. Jag kan älska och komma nära, men jag har alltid ena foten utanför som en säkerhetsåtgärd.
Redan i tidig ålder skulle jag pressas så jag inte skulle halka ifrån, och jag fick aldrig chans till att mogna i min takt. Det var därför jag blev så rädd för honom, han skrek på mig att jag inte förstod och jag är fortfarande väldigt känslig för det. Jag har ett kontrollbehov som jag misstänker är hans. Kontroll är något som jag måste ha, utan det kan allt rasa som sand. Eftersom min pappa inte gav mig tiden att utvecklas på egen hand blev det jag som istället pressade mig mest. Jag har blivit lärd att inte ta snedsteg, men det är just erfarenheten av våra snedsteg som får oss att växa. Det låter kanske konstigt, att jag skyller på min pappa för det var ju så länge sedan men mörka hemligheter hittar alltid ställen att gömma sig på. Förr eller senare gräver dem sig upp. Jag har alltid litat på min magkänsla och den skriker efter andrum. Jag tror allt har en anledning. /Petra

empty

Jag vet inte varför jag bara har tappat allt.

butterflies...

Jag har lärt känna min korridors-granne lite smått,  han bor en dörr från mig och  kommer ifrån
Lund och pratar så charmigt. Jag har frågat honom om vi kunde ta en fika tillsammans,  han
smålog och sa absolut utan att tveka. Det är sånt som gör mig glad, en form av hopp tänds
och alla mår bra av att lära känna någon ny.
Ikväll har Johan varit här en stund, vi tände ljus och satt och pratade med julmusik i bakgrunden.
Jag längtar till julen jättemycket och tidigare idag såg jag små pudervita snöflingor som dalade
ner emot marken. Den här dagen har varit bra. Jag behöver snö nu som skiner igenom mörkret.

Nu ska jag baka bröd. /Petra

I will be fine just give me time

Jag absolut älskar Damien Rice. Han kan läka brustna hjärtan. Lyssna här.

wake me up when november ends

Jag har ingen vidare lust med någonting just nu, och det är en jättejobbig känsla. Jag har som flesta andra sömnbrist, svårt för att äta och energiförlust. Jag vill rycka upp mig, jag måste för annars kommer jag tappa och snubbla i en för djup grop. Jag har varit på Apoteket och köpt vitaminer på burk och jag hoppas verkligen att det hjälper. Jag blir så uttråkad på att hela tiden vara med mig själv eftersom dem flesta uppenbarligen är för upptagna att göra sällskap. Egentligen är jag hur social som helst men hur lätt är det då aldrig någon i samma stad gör en ansträngning. Jag har iallafall lånat böcker på biblioteket. "Grafisk design - en introduktion" som jag ska nöta för kung och fosterland. Jag har bytt målning emot fotografi men har ingen aning om det kommer hjälpa få min glöd tillbaka. Den gömmer sig mest i askan nu för tiden. Jag vet vad jag vill, men vägen dit är mest suddig. Det blir att långsamt försöka bygga upp livet som det var förut.
Nu blir det spaghetti med pesto till middag och sedan böcker. /Petra

inspiration

Linn Olofsdotter illustrerar så fantastiskt. Hennes sida hittar ni här, där hon även gör omslag för Divine chocolates och Bon. Jag älskar hennes verk och hoppas också kunna göra omslag för choklad en dag.

två slipsar och en äcklig tårta

Farsdag idag. Jag har ingen vidare koppling till dagen känner jag, men grattis till alla nyblivna och gamla pappor som verkligen förtjänar det! Jag ser oftast inte till min pappa, han hör aldrig av sig och ska sanningen fram så vet jag inte så mycket om honom. Han är bara personen jag kallar pappa. Det är svårt att kunna föreställa mig hur en varm och kärleksfull pappa kan vara, för det har jag aldrig upplevt. Han bryr sig fast på ett helt annorlunda sätt. När jag grät som liten tröstade han mig aldrig eftersom han ansåg det som en svaghet, och svag fick man aldrig vara enligt honom. Han drev på mig alla dem sakerna som jag var sen i utvecklingen med (jag är för tidigt född, nästan en hel månad och därför lite seg i starten) eftersom jag aldrig fick vara okunnig. Jag kommer ihåg hur rädd jag var att inte halka efter. Jag var rädd mest hela tiden under min uppväxt, och mormor har berättat hur jag kröp och gömde mig under borden varje gång pappa kom och hämtade mig. Jag har förträngt så mycket men jag kommer fortfarande ihåg små tillbakablickar om hur det var. Värst var det ändå inte för mig, utan för mamma. Alla gånger hon försökt lappa ihop ett från början trasigt förhållande, då hon stått ut med allt och låtits behandlats som luft. Du förtjänar hela världen som du står på.
Pappa har alltid varit en arbetsnarkoman och alltid varit en ensamvarg. Han har inte den tiden att ens hälsa på sin egen mamma, min farmor som med tårar i rösten berättar att ingen av hennes barn hälsar på henne längre. Ingen under farmors uppväxt har brytt sig om henne. Ingen. Under hela hennes liv. Nu sitter hon själv i en alldeles förstor trea utan någon som håller henne varm.
Vi bjöd pappa på middag hemma hos oss iallafall. Han fick två slipsar till sin samling som aldrig blir använda. Efteråt var vi till farfar och hälsade på. Det var trevligt men tårtan var inte alls god och pappa pratade för mycket om ingenting. Sedan tog jag bussen till Sundsvall.

Jag tror det mesta handlar om uppväxten. Varför personer agerar som dem gör i vissa situationer. Det är så många personer som har haft en dålig och otillräcklig uppväxt, miljöer som egentligen vore så självklara för vissa blir lätt främmande och då är det enklare att stöta bort dem. Det är fortfarande svårt.
/Petra

finbesök

Jag tog bussen till Övik idag. Det är skönt att vara hemma och ta det lugnt några dagar, inte tänka så mycket utan bara vakna upp ur höst-dvalan i sin takt. Jag har blivit på tok för lat för mitt eget bästa. När mörkret faller och det blir alldeles svart överallt blir jag så i obalans med mig själv, jag behöver en ljusglimt för att inte tappa allt. Ikväll var Paulina och hälsade på med Jonas och en chipspåse. Det var ett tag sedan och det är så himla trevligt att bara umgås utan att göra något speciellt. Det har jag saknat. Hoppas vi kommer träffas mycket mera än vad vi gör nu. Du är min allra bästa vän och det är fantastiskt skönt att veta att jag har dig♥

Nu ska jag dra på mig pyjamasen och försöka sova. Godnatt.
/Petra

can't forget to breathe slow count from one to ten with my eyes closed ladies never lose composure

Jag har varit duktig och handlat idag. Nu blir det glass framför tvn.
/Petra

secrets inside

Jag sitter och kollar igenom foton ifrån förr. Lika väl som det värmer i hjärtat över allt som jag varit med om så gör det samtidigt ont. Tiden är nog min värsta fiende och tragiskt nog kan jag inte spöa den för att gå så fort. Jag har samlat på mig foton från två år tillbaka, jag har inte raderat något som är värt att minnas. Jag plockar upp dem när jag känner mig nostalgisk. Brev som jag har i min hjärna och som tydligen aldrig fås ner på papper. Ord jag vill skrika ut men säkrast att låsa in inuti. Jag ångrar ingenting. Ingenting. Jag tar det negativa och gör det till något positivt. Det är en bra egenskap jag har, och oavsett hur många som sparkar på mig när jag ligger kan jag alltid resa mig upp. Vi växer alla varje dag, egentligen varje liten sekund och jag skulle nog ha gjort saker annorlunda idag. Dock har jag alltid varit mig själv och för det är jag stolt. Det är tack vare allting som jag nu psykiskt är starkare än sten.





















Du skulle ändå inte känna igen mig om jag gick förbi.

/Petra

seasons of love

Five hundred twenty five thousand six hundred minutes 
How do you measure a year

in daylights in sunsets
in midnights in cups of coffee?
in inches in miles
in laughter in strife ...how about love?

make it happen

Jag behöver en förändring. Den drastiskt impulsiva person som jag är vill ständigt uppdatera sig med nya sysslor och föremål. Jag skulle avsky att ha dagar på rutin och alltid acceptera situationer som dem är. Det är mitt sätt att få saker och ting under kontroll, och att jag fortfarande har min frihet att styra vad jag vill göra härnäst. Även små förändringar är välkomna. Hårfärg har jag inhandlat men resultatet blir en hemlighet. Spännande. Det är roligt att fixa med hår.
Idag är jag i Övik och har nyss varit hos tandläkaren vilket är anledningen till den plötsliga hemvistelsen. Min tand har krånglat (framkanten på min ena framtand har gått av förut) och nu bestämde ersättaren sig för att lossna. Tandläkarna har limmat och fixat två gånger innan men den vill fortfarande befria sig, nu känns det dock mycket bättre. Hoppas det förblir så. Jag har gått runt med uttrycket av en hillbilly och det passar mig inte alls.
Ikväll ska jag återigen krypa ner under en filt och vira den kring mig, kolla på en film i höstmörkret och fylla magen med socker. Det har trots allt varit Halloween. Hejdå.