onsdag 31 december 2008

happy new

Nyår är ganska överskattat. Det är den dag på året alla förväntar sig göra något intressant på, i detta fall festa eller liknande. Jag hade också tänkt mig något intressant: men något mer romantiskt i stilen för jag valde ändå att åka till Sundsvall och fira med Christer. Tanken för mig var att jag skulle vara nykter, åtminnstone en nyårsafton. Tanken var också att Christer skulle vara det, men han tänjer jämt på löften som han sedan inte håller. Det blev naturligtvis inte en nyker kväll, ingen romantisk kväll heller. Det blev ett källarutrymme med vin och cigaretter. Vi hängde med kompisar till Christer och det var mysigt för omständigheterna, men jag ville så gärna se fyrverkerierna från hamnen. Vi gick dit så småningom och såg några men jag ville gå dit från första början. Jag valde att fira nyår med Christer så jag hade tyckt det hade varit bättre bara vi två en heldag. Christer sa att han inte skulle dricka något och jag tog hans ord på det. Sedan som "en bra avslutning på det gångna året" tog han en spliff och då blev jag riktigt besviken. Han vet att jag inte gillar sånt.Jag har alltid som tendens att bli ledsen och besviken på nyår. Det är alltid någon som sårar mig år till år. Ironiskt.
Så nu är jag ensam i min lägenhet. Jag bad Christer att sova hos sin mamma. Han kan gott stanna där ett tag tills jag vet vad jag vill härnäst. Så ja, jag tycker nyår är ganska överskattad som sagt. Iallafall för mig.

söndag 28 december 2008

tack, beslutsångest

Nyår närmar sig och jag har ännu inte bestämt vad jag ska vara någonstans eller med vilka. Alternativen är att jag åker till Umeå och festar tillsammans med hektor och co, eller stannar i Sundsvall och titta på fyrverkerier. Christer vill att jag ska åka till Sundsvall och att vi gör något romantiskt av kvällen tillsammans. Paulina vill att jag ska följa med till Umeå och dricka skallen av mig, kort och gott. Samtidigt vill jag vara nykter och kunna räkna ned till ett nytt år, äta gott och sitta i hamnen med de som betyder. Men Paulina betyder ju också - så därför är jag klyven på två håll. Båda två skulle vara grymt kul och absolut inte värt att missa. Och jag har alltid sådana dilemman om allting. Jag saknar Christer. Han åkte hem i förrgår och sedan dess har jag sovit ensam i min stora säng, och det är så mysigt att krypa ner intill någon på kvällen. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Hoppas bara att han har städat igen tills jag kommer.

torsdag 25 december 2008

kärlek

Juldagen idag och massa film på tv, denhär dagen är till för att ligga och slöa i soffan med en filt. Julafton var hemskt mysig både dagen och kvällen. Dagen spenderades med släkten frossandes i julmat och julgodis, min treåriga kusin Isak sprang hela tiden runt och frågade när tomten skulle komma iklädd en tomtemössa. Min morbror Sven somnade i soffan under kalle anka med deras ettåring i knät - och mamma var tomte på eftermiddagen. Självklart listade Isak ut att det var just mamma som var tomten, han är klipsk den pojken. Christer och jag hade en jättebra första jul tillsammans. Han var kramgo hela dagen och rövade bort mig med jämna mellanrum bara för att få kyssa mig i nacken som han gör så bra, jag får rysningar varje gång. Jag kan inte sluta vara kär i honom, inte heller vara sur på honom så pass länge. Det bara växer och växer vilket är bra, riktigt bra. Vi kan göra vad som helst med varandra och jag får vara hur barnslig jag vill. Det är kärlek.

tisdag 23 december 2008

finns det några snälla barn mån tro'

Nu är jag hemma i Övik igen tack och lov. Igår åkte vi både flyg tåg och buss hela dagen från 05.00 till 23.30, pju. Igår var också dagen då jag och Christer firade fyra månader, efter fem dagar utan någon form av kontakt möttes vi på tågstationen i Sundsvall otroligt glada. Jag var glad för att komma hem till Sverige och att se Christer likaså. Han hade saknat mig så mycket att han hade städat min lägenhet som pedant när jag var borta, min lilla pojke.Tyskland var mysigt på sätt och vis: men det var ingen snö, och jag tycker det är nästan nödvändigt med snö på jul. Det var också kallare klimat än i Sverige. Jag skulle absolut inte palla att bo i Tyskland varje vinter iallafall. Men landet är ganska okej ändå, jag såg massa fina byggnader och julmarknader.
Jag är ändå väldigt hemkär av mig, borta bra men hemma bäst.

Idag ska Paulina, Jonas och jag julhandla lite inför imorgon. Norrland är ändå det stället att vara på under julen tycker jag. I Stockholm var det bara grått och trist, ingen snö hade de stackarna heller. Nej, Stockholm i all ära men norrland slår nog ändå när det kommer till saken.
GOD JUL!

onsdag 17 december 2008

up and away

Nu åker jag till Tyskland.Kommer hem den 22:a :) Take care y'all!

söndag 14 december 2008

söndag och julkort

Idag tar jag det bara lugnt eftersom det är söndag och allt. Jag har färgat mitt hår ganska precis, det blev mörkbrunt igen. Utväxten hade blivit ganska bred och det känns så skönt att piffa upp sig och förnya. Jag måste hinna skriva alla julkort och skicka iväg dem innan jul, jag fick ett otroligt vackert kort av Paulina med änglar på. Massor av kärlek till Paulina, jag är glad att jag har dig med i mitt liv. Föralltid hoppas jag.
Igår var Christer och jag på glöggfest hos Petra H och andra av mina klasskompisar. Vi hade det jättemysigt, Petra hade bakat massa olika gott och gjort julgodis med mashmallows. Det är så skönt att ha träffat flera kompisar i och med klassen. Emily berättade om julfesten på skolan och hur vår kära rektor hade blivit full och virrat runt och sjungit julsånger. Emily hade nämligen stannat kvar ganska länge och blivit bjuden till en av våra målerilärare på efterfest, det var en upplevelse berättade hon. Men vad är jul utan lite fylla och godis :)

torsdag 11 december 2008

the heart of spaghetti

Jag har lagat spaghetti till middag. Spaghetti kan man säga är min månadens måltid, jag brukar jämt ha perioder då jag blir sugen på något speciellt som jag sedan äter konstant. Det är väldigt gott med smält smör och ketchup till måste jag säga. Nu börjar kokvrån verkligen se ut som ett bombnedslag så jag måste väl diska senare. Idag var det sista dagen för att lämna in något på skolan, framkalla osv. Jag blev klar med mitt fotoprojekt idag med både framkallning och kopiering, det känns så underbart skönt att vara klar med allt. En termin bortgjord och dags för att ladda om batterierna. Jag går på sparenergi hela tiden nu verkligen, orkar ingenting och är supertrött jämt. Tur att vi åker utomlands snart, mamma min lillasyster och jag.
Ikväll lite senare kommer Christer till mig och vi ska fixa lite pynt. Imorgon ska vi på bio och innan det har jag julfesten, ska bli trevligt med ett bra avslut såhär vid jul. Men gud vad det känns skönt att ha gjort allting. Pju.

Jag tror att jag ska ta itu med disken nu. Hejdå.

söndag 7 december 2008

piroger a la petra

Den 12:e är det julfest på konstskolan. Jag längtar dit. Och till julen. Vi ska fira jul hos min mamma som vanligt med hela släkten. Christer ska följa med vilket jag tycker blir otroligt kul, vår första jul tillsammans liksom. Jag har t.o.m börjar planera vad jag ska ha på mig - jag tänkte en svart cocktail liknande klänning från HM som jag tänkte beställa på internet. Men alla tänker förmodligen som mig för när jag skulle beställa den var den slutsåld. Jag ogillar sådana saker skarpt, och det är så typiskt mig att det ska hända. Då kan jag alltså inte ha den på julfesten :( men det ordnar sig säkert.
Jag gjorde piroger idag till middag, jag är så stolt över mig själv som lagar mat genom recept. Nu ska jag och Christer se serier. Hejdå.

fredag 5 december 2008

kött och andra missöden

Jag framkallade två av mina filmer idag, den första blev det bilder på men inget på den andra. Inget. Alldeles blankt. Det har hänt tidigare gånger också och jag fattar inte vad felet är, jag har inte överexponerat den och jag använde samma kamera på båda. Jävligt konstigt iallafall. Det betyder alltså att jag måste fotografera om och köpa nya tmax 400 film. Jag kommer att behöva leva på fil och müsli hela livet om det ska fortsätta såhär.
En annan sak som jag har funderat ganska mycket på är att bli vegetarian. Jag skulle kunna bojkotta kött hur lätt som helst. Jag tror jag har kommit till det stadiet då jag inte kan vara naiv längre. För det är just det jag är för det mesta, naiv. Och jag låter mig själv vara naiv, det är psykiskt detdär. Jag kan äta djur som inte ser ut som djur, börjar det likna senor och grisformer bangar jag direkt. Jag är naiv på så sätt att jag intalar mig att det inte är det det verkligen är, och så är jag med krig och svält och så också bara för att komma in på ämnet: jag stänger in mig i min egen lilla bubbla där världen är bra och sedan stänger jag av allt annat. Det kan vara negativt och positivt både och, välj själv. Jag tror jag iallafall ska börja bli vegetarian på deltid och sedan får jag se om jag mår bättre eller inte. Det är ju inget fel med att pröva allt som går.
Ikväll ska Chrsiter och jag till min klasskompis Tuva och hennes pojkvän Magnus. Roligt ska vi ha, har tagit med popcorn och julmust.

torsdag 4 december 2008

fika med darling

Är det något jag inte tycker om är det sura människor, de som är sura för precis ingenting. Jag tänkte ringa en fotograf som också bor här i Sundsvall, jag har pratat med henne några gånger och hon är hur snäll och som kanske kan ge mig praktik. Jag slog numret och var beredd att hon skulle svara så jag sa bara "hej det är Petra" men istället snäste någon annan tillbaka i luren. Jag tippade på att hon hade en annan medarbetare och att det var henne jag pratade med nu. Jag blev ganska så förvirrad och frågade om det inte var Ann-marie (hon heter Marie-ann) som jag pratade med och då sa medarbetaren med ilsken ton att Marie-ann skulle vara upptagen den senaste timmen. Precis som hon inte brydde sig alls och att jag bara var ivägen. Jag sa att medarbetaren kunde hälsa Marie-ann att jag hade ringt, hon fnyste och fick fram "jaha, bara det?". Sedan la jag på. Jag har extremt svårt med sådana typer av människor, jag känner mig dålig och jag skäms för jag virrade bort mig så himla mycket. Och det hjälper ju inte att jag ogillar att prata i telefon med främlingar, att ringa till okända personer och inte ha någon aning om vad man ska säga. Jag kanske är barnslig men jag tycker iallafall det är jättehemskt.

Innan det hemska telefonsamtalet fikade jag och Christer på ett urmysigt ställe i stan. Ett ekologiskt café - evolet tror jag det hette. De hade nyöppnat så med lite tur kanske jag får jobb där :) Fina indiskaliknande möbler och kuddar att sitta på. Det stället blir mitt stammhak framöver. Christer bjöd t.o.m. Mumma.

måndag 1 december 2008

with teeth

Idag är jag fortfarande hemma i Övik. Jag hade en ytterligare tandläkartid för tanden och den här gången känns det riktigt bra. De polerade den t.o.m, nu borde tanden sitta på plats som den ska. Jag hade tänkt att åka till Sundsvall med fyra bussen och då ska Paulina åka med. Hon ska till Härnösand till sin pojke i några dagar. Men jag är så less på bussar.Jag är huvudtaget less på att förflytta mig hela tiden eftersom jag åker till Övik varannan helg. Jag vet inte hur jag ska göra nästa år, om jag ska söka till Gamleby eller om jag ska stanna här. Gamleby skulle vara fantastiskt kul men jag skulle hamna så himla långt bort. Både skönt och svårt. Då blir jag i Småland i två år men å andra sidan blir jag en riktig yrkesfotograf för magasin och reklam när jag är färdig. Och det kan jag tycka är värt det hur som helst.

Nu snart ska jag göra mig klar och åka in till stan. Jag känner ett starkt beroende att shoppa, men jag måste jämt tänka på ekonomin och om jag verkligen kommer använda det/den. Jag har inte haft en riktig inköpsdag när jag får shoppa loss än för allt annat har gått åt. Jag saknar det. Jag har iallafall sett en fin klänning på HM som jag måste prova och kan unna mig. Kanske. Jag är ju en sucker för klänningar.

söndag 30 november 2008

inflyttningfest och toaborste




Igår hade pullan (Jimmy) inflyttningsfest i Kramfors. Det var hur trevligt som helst med de bästa, ni vet vilka ni är. Tack pulls för en ypperlig helg, det var klart värt bussresan. Dvärgen däckade som vanligt på golvet och Emil sprang runt med en toaborste och var allmänt irriterande. Jag stannade uppe till halv tre och värmde piroger och pratade strunt. Vi har alltid så himla kul när vi träffas, senast var på urkult i augusti. Nu är jag äntligen hemma efter strul med bussar och låg energi. Nu ska jag snart lägga mig och sussa sött. Godnatt.

torsdag 27 november 2008

det är två i vi

Nu sitter jag här igen, ätandes på en kladdkakebit och med kladdiga fötter. Jag borde städa för golvet är kladdigt av någon mystiskt anledning. Jag borde göra klart läxan som ska vara inlämnad imorgon. Jag borde inte sitta här och äta kaka. Det är mycket jag inte borde göra, men just nu vill jag bara sitta och göra ingenting en stund. Christer är tillbaka trots våra bråk, det betyder alltså att han fortfarande vill kämpa för mig och vad vi har tillsammans. Han lagade middag till mig lite senare, lax och ris. Det var underbart.
Det kommer att ordna sig, och det tror jag faktiskt på. Jag tror bråk i slutändan är bra för att lösa saker och gå vidare och bygga på något nytt. Christer och jag har lovat varandra att ta det försiktigt nu framöver, och det behöver nog båda två. Det som blev för mycket tror jag var att vi praktiskt taget bodde ihop. Och alla behöver ju vara ensam ett tag, jag börjar förstå Christer mer och mer i det. Att han behöver utrymme för att kunna sakna - för att det är just det allt handlar om. Annars blir det lätt att man tar varandra förgivet. Vi tar dagen som den kommer lixom.

onsdag 26 november 2008

dramatik med d

Varför måste mitt liv vara så himla dramatiskt? Jag vet att jag kan förstora upp saker och vara lite för känslig, men jag har inte begärt att livet ska vara som ett drama. Ena stunden är allt bra och nästa känns det inte längre, jag vet inte vad jag ska känna. Det är typiskt mig att allt nästan ska rasa samman, det är inte mitt fel men jag låter det hända mig på något sätt. Är det självplågeri då? Jag vill att allt ska vara bra. Jag är en person som skulle kunna vara född på 50talet - jag älskar romantik då den var som bäst: kunna bli uppvaktad med rosor ibland, bli bjuden på fina middagar och glamourfester, massa exklusiva klänningar på lager, någon som öppnar dörren åt en och drar ut stolen när man tänker sätta sig. Den typen av romantik. Nutid känns det som man har tappat den stilen, nu ser man aldrig en gentleman som gör sådana saker. Och det är det som jag tycker är så himla tragiskt. Jag skulle nog nästan önskat att bli född vid den tiden. Ni som känner mig vet att jag aldrig skulle kräva överdrivet mycket uppmärksamhet och att jag ogillar att stå i centrum. Men jag drömmer om den känslan, när man känner att den personen som man är tillsammans med bara ser just en - fast hur många personer som helst är i rummet. Då man är sjuk och alldeles äcklig, men personen kan ändå säga att man är den vackraste, pussa en på pannan och sedan lägga sig intill. Som kommer ihåg varje namnsdag och hittar på massa underbara utflykter och äventyr. Jag begär inte allt det där, men det är min lilla dröm i hemlighet bara. Men det är okej för jag vet att det aldrig kommer dyka upp en som har allt det. Jag vill bara att någon ska kunna offra sig för mig ibland. Jag ger så mycket ändå och är alldeles för snäll. Men jag begär bara det, älska mig för mig. Kämpa för mig för jag vet att jag förtjänar varje sekund.

måndag 24 november 2008

If I had no more time
No more time left to be here
Would you cherish what we had?
Was it everything that you were looking for?

If I couldn't feel your touch
And no longer were you with me
I’d be wishing you were here
To be everything that I’d be looking for

I don't wanna forget the present is a gift
And I don't wanna take for granted the time you may have here with me
'Cause Lord only knows another day is not really guaranteed

So every time you hold me
Hold me like this is the last time
Every time you kiss me
Kiss me like you'll never see me again
Every time you touch me
Touch me like this is the last time
Promise that you'll love me
Love me like you'll never see me again

How many really know what love is?
No you never will
Do you know until you lose it
That it's everything that we are looking for

I don't wanna forget the present is a gift
And I don't wanna take for granted the time you may have here with me
'Cause Lord only knows another day is not really guaranteed

So everytime you hold me
Hold me like this is the last time
Every time you kiss me
Kiss me like you'll never see me again
Every time you touch me
Touch me like this is the last time
Promise that you'll love me
Love me like you'll never see me again

lördag 22 november 2008

jag gillar inte min granne

Igår kom Katrin på besök. Det var trevligt, jag hade städat innan för det så verkligen ut som hej kom och hjälp mig. Vi gick på bio och såg Twilight och filmen var faktiskt bättre än vad jag hade föreställt mig. Men böcker är ju ändå bäst, ska börja läsa den snart också. Självklart så måste de ju ta bort scener i filmen som finns med i boken, men jag fattar inte varför de skulle lägga till scener som inte ens står i boken? Katrin inflikade små kommentarer under halva filmen. Verkligen jättebra skådespelare och handling - den får fyra av fem getingar av mig.
Vid halv ett i natt fick jag nog av min granne ovanför, jag gick en trappa upp och bad honom sluta spela musik. Det verkade hjälpa för han sänkte volymen efter ett tag, det kunde nog bero på att jag inte var särskilt glad på honom när han öppnade utan super irriterad. Hoppas han inte stör mig igen för då ska han få.

Jag ska ta bussen till Övik ikväll med Katrin. Känns ändå skönt att komma hem, vara med familj och vänner. Jag kan bli lite trött på Sundsvall ibland och då är det bra att få miljöombyte. Även om det är så kort bit som Övik. Och sedan har jag ju fått en tandläkartid igen på måndag morgon. Biten på tandjäveln lossnade för några dagar sedan. Och de ska kalla sig tandläkare, hmf.

torsdag 20 november 2008

hard work work

Jag kom ganska nyss hem från skolan. (Klockan är 20.00) Jag har räknat ut att jag har stått i mörkerummet sex timmar, om inte mer. Det är konstigt att jag inte hallucinerar vid dethär laget. Lite yr är jag nog ändå. Det har gått ganska bra, men på något sätt blev den sista filmen blank. Som mina tre andra filmer före - jag skulle fotografera ett "abstrakt självporträtt". Lite luddig uppgift men jag hade fotograferat Paulina och Gunvald :) Synd att det blev trash. Min andra uppgift gick bra iallafall och det var den största så jag är nöjd ändå. Nu ska jag se film och äta glass. Violglass.

onsdag 19 november 2008

congrats sister

Min granne rakt ovanför mig i Sundsvall är jag inte glad över måste jag säga. Han har en tendens att spela väldigt hög musik på kvällarna, och jag är inte petig med saker som så men han måste ta priset. Egentligen är väggarna ganska tjocka men han har så hyperhög bas och det hörs så himla väl, jag spelar också rätt hög musik men jag stör iallafall inte någon. Igår slutade han inte förrän tolv - på en vardag dessutom. Några gånger har han också låtit stereon stå på och stängt av den vid sju. på morgonen! Det resulterar till frågan: Vad är det för människa? Och vad fan gör han om dagarna/nätterna? Jag har sömnproblem ganska ofta och det gör bara saken värre att behöva lyssna på hans störda musik. För den är verkligen störd, jazz till smurfarna typ och det dåligaste från 80talet. Christer har ringt till securitas och bad dem komma och säga till honom men det verkar inte ha bitit. Jag köper snart ett par billiga hörlurar till den jäveln, jag måste få sova i min egen lägenhet.

Min syster fyller sjutton idag, go for her! Vi ska fira henne i helgen när jag kommer hem istället. Hon har blivit besatt av boken Twilight och har redan läst de tre första böckerna maniskt, boken har gjorts till film så därför ska vi gå på bio med henne. Jag måste verkligen köpa en present men jag är så dålig på presenter. Jag får komma på något extra.

måndag 17 november 2008

Jag har världens finaste i min säng.

lördag 15 november 2008

time to snow

Det har kommit snö! Jag blev så glad när jag vaknade imorse och såg att nästan allt var vitt. Jag blir inte alls deprimerad av snö och vinter, jag tycker vinter är mysigt. Perfekt tillfälle att dricka mängder med te och tända ljus på kvällen, mysa i sängen eller kolla på film med en varm filt runt sig.

fredag 14 november 2008

du kommer alltid vara kvar

jag och paulina -07

Jag kom till Övik igår. Det känns mest ganska dött och tråkigt här eftersom de flesta har flyttat, men ändå skönt att komma hem till mamma och katrin. Kl 08.00 imorse steg jag upp för jag hade en tid bokat hos tandläkaren. Det kändes verkligen som jag kunde ha sovit bort dagen istället men ändå så klädde jag på mig och tog på mina uggs. Besöket var ganska obehagligt, tandläkare skrämmer mig inte ett dugg men de skulle reparera min framtand för det hade gått en flisa ifrån tanden. Egentligen fattar jag inte hur det kunde gå till eftersom tänder är det starkaste av kroppen. Den obehagliga biten är just då man stirrar upp i taket och att de nästan tvingar en att gapa hela tiden. Och absolut inte svälja. Jag får nästan panik, för jag vill kunna svälja. Plus att allt gegg åker in i halsen utan att man kan göra något :(
Det gick bra ändå, de lagade tanden. Det känns fortfarande konstigt dock, jag tror de fuskade lite med poleringen. Jag blir paranoid av de som egentligen tar alldeles för mycket betalt för en livsviktig sak.

Ikväll ska jag ut med Paulina på äventyr. Jag är så glad att jag har Paulina. Vi har varit med om så mycket tillsammans, glädje och sorg. Jag älskar dig livet ut. Det är bara du som jag umgås med riktigt mycket nu. Fortfarande känner jag till min besvikelse att
en efter en börjar glida ifrån mig och jag har ingen aning vad jag ska ta mig till. Jag förstår att det kan lätt bli så, jag har ju flyttat till en annan stad och så. Men varför? Ska inte vänner hålla ihop för alltid? Jag vill det iallafall, kalla mig naiv. Men mina vänner är ändå allt för mig. Vad skulle världen bli om vi inte alla hade vänner liksom. Jag fattar inte riktigt varför vissa ignorerar och är upptagna jämt, förstå mig rätt för jag klankar inte ner på om man är upptagen lite då och då. Det är bara det att vissa är upptagna väldigt mycket, för mycket för att umgås med mig. Och jag tycker jag håller igång bra med alla mina kontakter och jag försöker verkligen rädda. Men vad är det för vits om inte båda håller kontakten? Det är sällan någon ringer mig bara för att höra hur jag mår. Och jag blir bara så trött på livet om ingen hör av sig, jag blir ledsen av det för inget har någon mening längre om inte vänner finns. Jag ger så mycket. Nu är jag iallafall i övik över helgen, och om någon vill umgås kan ni höra av er.

tisdag 11 november 2008

im still waiting

Jag måste skaffa ett jobb. Ett litet jobb, ett jobb som man får mycket lön av men ändå är bekvämt och lätt. Jag orkar inte snylta av mamma mer eller bara äta nudlar hela dagarna. Jag vill vara en självständig kvinna. Jag vill inte vara beroende av någon längre. Typiskt att jag har så usel självdisciplin bara, jag säger saker som jag aldrig tar tag i. Men nu får det vara nog. Jag ska skaffa mig ett jobb. Snart. Jag vet att det är ganska svårt att hitta ett jobb här men jag har inte försökt så intensivt heller. Än.

måndag 10 november 2008

knäckebröd och lättdryck

Idag är jag hemma. Jag svimmade nästan i duschen imorse, när jag tänker efter så har jag ätit ganska lite och det kan vara orsaken. Jag bäddade ner mig igen under täcket, Christer tog hand om mig och gjorde knäckebröd mackor med ost på. Han ligger just nu och sover ihopkrupen tvärs över sängen. Jag tycker så mycket om honom. Igår tände vi levande ljus och drack lättdryck, det var så mysigt och så enkelt. Tänk att någon kan få en att må så bra att man ler konstant varje dag.
Igår var det också farsdag och jag kan tycka det är ganska jobbigt att fira pappa när det kommer till kritan. Okej, fira pappor i all ära men om inte alla pappor har varit världens bästa och är värda att firas? Så känner jag lite. Jag tror inte ens min pappa känner mig riktigt, han vet inte hur mycket jag har utvecklats under åren eller som han sa när jag berättade att det går bra på konstskolan: jag visste inte att du var så konstnärlig av dig. Jo pappa, det är jag. Jag har ingen aning vad mamma såg hos honom, men människor förändras ju med tiden. De brukar alltid bråka när de träffas, jag har haft en ganska så stormig uppväxt. Men jag klagar inte för det finns ju andra som har det mycket värre osv. Jag får åtminnstone 1.225 i underhåll av honom, och det gåller endast om jag studerar. (fast han är rik som krösus sork) Snåljävel. Nu är jag iallafall hemma i Sundsvall tack och lov och ska gå till skolan imorgon, då är jag säkert piggare.
hejdå!

lördag 8 november 2008


By the morning
I knew all about treasures
Where it was going

I got yours
In front of the fading sun
<3