tiden läker sår

Jag har tidsångest och det har blivit ett stort problem. Tiden bara flyger förbi och jag jagar den ständigt. Jag försöker hinna ifatt men det är omöjligt att övertala den motsatsen. Den minut som just nu varar kommer aldrig tillbaka igen. Jag slösar tiden istället för att leva som jag vill, och det skrämmer mig mest. Det låter konstigt men jag vet inte hur jag ska ta tag i framtiden längre. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka min självkontroll. Dock är jag fortfarande positiv och försöker vänta ut pressen, det finns inte så mycket jag kan göra. Tiden är lösningen men ändå min rädsla.

Ihelgen åkte jag till Umeå. Jag träffade Hektor och Goran, åt pizza med bea och lyssnade på julmusik. Jag fick även träffa Gorans iller som lyckades orsaka ett illerbett över min handled. Hon var bara nyfiken och jättesöt så jag förlåter henne, jag förstår att jag kan se väldigt frestande ut. Igår tog jag bussen tillbaka och läste ut New Moon samtidigt, bio kl nio med mamma och Katrin vilket var ett mycket bra slut på helgen. Idag ska jag skissa lite och försöka göra upp en plan. Jag måste till varje pris försöka komma på fötter igen. Peace out. /Petra