tisdag 29 september 2009

walk with me heartbeats

Känslan att inte riktigt veta var, hur eller när skrämmer mig alltid. Jag har så länge jag kan minnas varit säker på vad jag vill göra och åstadkomma, nu vet jag inte alls längre och mina instinkter sviker mig. Det är ett sånt stort problem för mig och klumpen i magen bara växer sig större och större. Jag har hemlängtan men jag ska å andra sidan hem i helgen och jag överlever tills dess. 
På Ålsta går det bra även om det börjar bli kallare och löven målas i gult. Efter dagens lunch fick vi efterrätt, frozen yoghurt. Jag saknar det alldeles fruktansvärt sedan USA för de hade verkligen frozen yoghurt överallt. Jag älskar frozen yoghurt. Igår samlades en grupp i sal 1 och såg skräckfilm. Mirrors. Tack och lov så fick jag inga mardrömmar eftersom den mest var äcklig, skräckisar biter inte på mig och det är skönt. Billy ryckte till varje gång och kunde inte sova på hela natten. Det var föreläsning idag och en brandman kom och berättade om branden i Göteborg. Sextiotre döda och mestadels var barn i en lokal som var överbefolkad. Det var en gripande historia och det är kanske därför mitt huvud känns som resultatet från en mixer. Jag ska nog gå till min skrubb och vila lite. Hejdå. 

1 kommentar:

Susanne Euvel sa...

sv; Ah, känner igen det där. Dock sitter jag bara inne framför datorn.

Jodå, jag har det ganska bra. Men börjar blir lite less på mammaledigheten. Finns inte mycket att göra, eller jag är snarare lite för oföretagsam och inspirationslös.

Hehe, ja. Jag är lite för dålig på att skriva till folk. Dags att börja förbättra mig.

Ska försöka fixa lite mer. Har en hel del som ligger på hårddisken som jag ska försöka ta tag i någon dag. ;P