Från Dalgatan 12 och då glädjen var som störst. Ibland kan jag sakna tiden med dig, men jag har alla de små tillfällen orörda innuti. Tiden då du jämt kysste mig över halsen så jag rodnade och då Jonas hade en fin page-frisyr. Pirret som jag alltid hade i magen vill jag ha tillbaka. Dröj inte så himla länge tack.
måndag 28 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar