tisdag 22 september 2009

gravity can't forget to pull me down to the ground again

Dimman låg som ett täcke över vattnet imorse. Det såg så sagolikt och vackert ut emot den spegelblanka ytan, och jag kan inte förneka att det är väldigt fint här. Även om det är mitt ute i skogen i ett pyttelitet samhälle. Nu får ni snart komma och hälsa på mig, min skrubb är faktiskt riktigt mysig nu när jag har vant mig med liten yta. Vi kan gömma oss under varma filtar, tända ljus och bara slappna av i lugnet. Efter allt saknar jag ändå någon att sitta uppe med och stryka handen genom ett silkeslent hårsvall. Dock är jag gladare nu än på länge och engagerar mig så gott det går i allt annat, jag trivs i en slarvig hög hästsvans med rosigt kalla kinder och att inte bry mig så himla mycket. Låt ingen påverka dig i vilket val du än gör i livet. Vad som betyder något är den åsikt vi själva har och ingen annans, för om de inte gillar vad de ser, då är det är inte heller mitt problem - och jag kunde inte bry mig mindre. 

Inga kommentarer: