live and let die

Jag vill att något ska hända. Jag är på tok för rastlös som person, vill helst inte sitta still utan agera och stilla min hunger av intryck. De flesta känner säkert att de stampar på samma ställen i livet hela tiden, och det krävs mod till att bryta mönster. Å andra sidan är det en trygghet att hålla sig fast - men vill vi egentligen ha trygghet? Jag har sagt och säger det igen, jag är ingen människa på rutin och trista repriser. Jag har köpt hårfärg och ska färga håret imorgon, små förändringar kan man påverka. Sedan ska jag inte överdriva - visst, jag har planer i sommar och i höst. Det är iallafall bättre än ingenting. Den sjuttonde ska familjen till Stockholm, den tjugoandra Uppsala och sedan urkult. Vi vill alla komma ut och göra en lång utflykt så det är inte bara jag som längtar bort. Min trogna vän och barndomskompis Nora fyller år den tjugoandra och det blir underbart att träffas igen. Det var över ett år sedan så det är verkligen på tiden. Det är tragiskt att jag inte ens umgås med hälften av så många jag känner längre, förr var det annorlunda och nu är alla så upptagna. Nu är det mest jag som hör av mig, för jag vill fortsätta hålla kontakten, men jag vet för det mesta vad de svarar innan de har sagt det. Tider förändras och det är väl ganska bra det också.

Jag ska vara social nu. Hejdå.