good friend we have and good friends we lost

Idag kl 08.30 fick jag en tid hos st-läkaren Jon Fors. Jag är fortfarande väldigt paranoid över inflammation eftersom jag ständigt har ont i ryggen. Jag gillar inte st-läkare, framförallt inte med namnet Jon. Jag är inte heller så himla glad över att kliva upp tidigt för att få bekräftat att jag inte har någonting att vara orolig för. Tydligen så har jag bara en stor vaxpropp i ena örat. Den lata jäveln brydde sig inte om att ta bort hela, och dem ska kalla sig läkare. Jag känner mig svag och helt slut på ändå.
Jag behöver någon förändring: ny stad, ny utbildning, nya kontakter eller ny frisyr. Jag vill inte gå på sparlåga och låta tiden fara. Jag har drömmar och jag vill leva dem. Jag tänker ingen låta stoppa mig.

Vänner måste bejakas, eller annars så försvinner dem.