du kommer alltid vara kvar

jag och paulina -07

Jag kom till Övik igår. Det känns mest ganska dött och tråkigt här eftersom de flesta har flyttat, men ändå skönt att komma hem till mamma och katrin. Kl 08.00 imorse steg jag upp för jag hade en tid bokat hos tandläkaren. Det kändes verkligen som jag kunde ha sovit bort dagen istället men ändå så klädde jag på mig och tog på mina uggs. Besöket var ganska obehagligt, tandläkare skrämmer mig inte ett dugg men de skulle reparera min framtand för det hade gått en flisa ifrån tanden. Egentligen fattar jag inte hur det kunde gå till eftersom tänder är det starkaste av kroppen. Den obehagliga biten är just då man stirrar upp i taket och att de nästan tvingar en att gapa hela tiden. Och absolut inte svälja. Jag får nästan panik, för jag vill kunna svälja. Plus att allt gegg åker in i halsen utan att man kan göra något :(
Det gick bra ändå, de lagade tanden. Det känns fortfarande konstigt dock, jag tror de fuskade lite med poleringen. Jag blir paranoid av de som egentligen tar alldeles för mycket betalt för en livsviktig sak.

Ikväll ska jag ut med Paulina på äventyr. Jag är så glad att jag har Paulina. Vi har varit med om så mycket tillsammans, glädje och sorg. Jag älskar dig livet ut. Det är bara du som jag umgås med riktigt mycket nu. Fortfarande känner jag till min besvikelse att en efter en börjar glida ifrån mig och jag har ingen aning vad jag ska ta mig till. Jag förstår att det kan lätt bli så, jag har ju flyttat till en annan stad och så. Men varför? Ska inte vänner hålla ihop för alltid? Jag vill det iallafall, kalla mig naiv. Men mina vänner är ändå allt för mig. Vad skulle världen bli om vi inte alla hade vänner liksom. Jag fattar inte riktigt varför vissa ignorerar och är upptagna jämt, förstå mig rätt för jag klankar inte ner på om man är upptagen lite då och då. Det är bara det att vissa är upptagna väldigt mycket, för mycket för att umgås med mig. Och jag tycker jag håller igång bra med alla mina kontakter och jag försöker verkligen rädda. Men vad är det för vits om inte båda håller kontakten? Det är sällan någon ringer mig bara för att höra hur jag mår. Och jag blir bara så trött på livet om ingen hör av sig, jag blir ledsen av det för inget har någon mening längre om inte vänner finns. Jag ger så mycket. Nu är jag iallafall i övik över helgen, och om någon vill umgås kan ni höra av er.