det är två i vi

Nu sitter jag här igen, ätandes på en kladdkakebit och med kladdiga fötter. Jag borde städa för golvet är kladdigt av någon mystiskt anledning. Jag borde göra klart läxan som ska vara inlämnad imorgon. Jag borde inte sitta här och äta kaka. Det är mycket jag inte borde göra, men just nu vill jag bara sitta och göra ingenting en stund. Christer är tillbaka trots våra bråk, det betyder alltså att han fortfarande vill kämpa för mig och vad vi har tillsammans. Han lagade middag till mig lite senare, lax och ris. Det var underbart.
Det kommer att ordna sig, och det tror jag faktiskt på. Jag tror bråk i slutändan är bra för att lösa saker och gå vidare och bygga på något nytt. Christer och jag har lovat varandra att ta det försiktigt nu framöver, och det behöver nog båda två. Det som blev för mycket tror jag var att vi praktiskt taget bodde ihop. Och alla behöver ju vara ensam ett tag, jag börjar förstå Christer mer och mer i det. Att han behöver utrymme för att kunna sakna - för att det är just det allt handlar om. Annars blir det lätt att man tar varandra förgivet. Vi tar dagen som den kommer lixom.