Idag är jag hemma. Jag svimmade nästan i duschen imorse, när jag tänker efter så har jag ätit ganska lite och det kan vara orsaken. Jag bäddade ner mig igen under täcket, Christer tog hand om mig och gjorde knäckebröd mackor med ost på. Han ligger just nu och sover ihopkrupen tvärs över sängen. Jag tycker så mycket om honom. Igår tände vi levande ljus och drack lättdryck, det var så mysigt och så enkelt. Tänk att någon kan få en att må så bra att man ler konstant varje dag.
Igår var det också farsdag och jag kan tycka det är ganska jobbigt att fira pappa när det kommer till kritan. Okej, fira pappor i all ära men om inte alla pappor har varit världens bästa och är värda att firas? Så känner jag lite. Jag tror inte ens min pappa känner mig riktigt, han vet inte hur mycket jag har utvecklats under åren eller som han sa när jag berättade att det går bra på konstskolan: jag visste inte att du var så konstnärlig av dig. Jo pappa, det är jag. Jag har ingen aning vad mamma såg hos honom, men människor förändras ju med tiden. De brukar alltid bråka när de träffas, jag har haft en ganska så stormig uppväxt. Men jag klagar inte för det finns ju andra som har det mycket värre osv. Jag får åtminnstone 1.225 i underhåll av honom, och det gåller endast om jag studerar. (fast han är rik som krösus sork) Snåljävel. Nu är jag iallafall hemma i Sundsvall tack och lov och ska gå till skolan imorgon, då är jag säkert piggare.
hejdå!
måndag 10 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag känner igen mig ang pappa grejen. Han känner inte mig, och känns som att han inte är intresserad av att lära känna mig. Skit tråkigt. Fast han har börjat förbättra sig. Och han är också jävligt rik, men snål som fan. Jag får bara 500 kr utav honom, och resten från försäkringskassan. Dock får jag ingenting nu när jag hoppat av skolan.
Skicka en kommentar