fika med darling

Är det något jag inte tycker om är det sura människor, de som är sura för precis ingenting. Jag tänkte ringa en fotograf som också bor här i Sundsvall, jag har pratat med henne några gånger och hon är hur snäll och som kanske kan ge mig praktik. Jag slog numret och var beredd att hon skulle svara så jag sa bara "hej det är Petra" men istället snäste någon annan tillbaka i luren. Jag tippade på att hon hade en annan medarbetare och att det var henne jag pratade med nu. Jag blev ganska så förvirrad och frågade om det inte var Ann-marie (hon heter Marie-ann) som jag pratade med och då sa medarbetaren med ilsken ton att Marie-ann skulle vara upptagen den senaste timmen. Precis som hon inte brydde sig alls och att jag bara var ivägen. Jag sa att medarbetaren kunde hälsa Marie-ann att jag hade ringt, hon fnyste och fick fram "jaha, bara det?". Sedan la jag på. Jag har extremt svårt med sådana typer av människor, jag känner mig dålig och jag skäms för jag virrade bort mig så himla mycket. Och det hjälper ju inte att jag ogillar att prata i telefon med främlingar, att ringa till okända personer och inte ha någon aning om vad man ska säga. Jag kanske är barnslig men jag tycker iallafall det är jättehemskt.

Innan det hemska telefonsamtalet fikade jag och Christer på ett urmysigt ställe i stan. Ett ekologiskt café - evolet tror jag det hette. De hade nyöppnat så med lite tur kanske jag får jobb där :) Fina indiskaliknande möbler och kuddar att sitta på. Det stället blir mitt stammhak framöver. Christer bjöd t.o.m. Mumma.