påsklov

I förrgår kom jag till Övik. Jag har saknat mammas mat så det känns inte helt fel att vara hemma. Min morbror Sven kom och hämtade mig vid busshållplatsen med två super söta påskkärringar, Isak och Nils. Isak ville dock vara en påskgubbe istället för en kärring, det förklarade mustachen han hade målat så noggrant. De är världens sötaste. Jag blir så glad av barn.
Igår blev en vilodag. Katrin och jag såg filmen Sex and the City och jag åt mitt påskägg av mormor. Sex and the City är så bra, jag snyftar alltid då det är som vackrast och jag kan inte undgå att dölja det. Jag är en riktig blödig människa när det kommer till lyckliga slut. En mening rör mig speciellt och får mig att rysa som aldrig förr:

...but i will love you forever.

Det ligger i min natur att vara barnsligt romantisk, tro på lyckliga slut och bli fullkomligt förälskad i poesi med ord som rör hjärtat. Jag skulle aldrig nöja mig med ett liv på rutin. Jag vill ha äventyr, lågor och passion. Den typen av passion som övervinner allt, oavsett. Något säger mig att jag får vänta ett bra tag på det, men jag ger inte upp. Jag ger aldrig upp.
I övrigt så har jag en tatuering inbokad på måndag. Jag ska fylla i min text på bröstet och sedan göra min efterlängtade fjäril. Det är hög tid att det blir en till, den nya ska symboliserar frihet. Den största anledningen till att jag gör tatueringar är för att avrunda en period i mitt liv och bearbeta den till fullo. Mamma vet inget än så länge.
Hejdå.