put your arms around me what you feel is what you are what you are is beautiful

Det är konstigt, när man minst anar att de ska ske sker det. Det psykiska är så oförutsägbart och jag gillar inte oförutsägbara situationer, men det är nog lite hatkärlek över allt ändå. Jag är iallafall ruskigt nyfiken på vad det kan bli. Dock är det skönt att jag har slutat bry mig om det som jag ändå inte kan göra något åt, det får bli som det blir helt enkelt. Det gäller med allt.
Pontus från urkult sa att jag har glimten i ögat, "du har glitter i dina ögon". Då blev jag glad. Komplimanger borde vi säga till varandra nästan jämt, eller iallafall vara öppna med sanningar. Det boostar mitt självförtroende även om jag har ett bra sedan förut. Det är inte självgodhet om det är en självklarhet.