fredag 7 augusti 2009

factory girl

Sienna Miller, 60 tal och svartvita negativ "Factory Girl" handlar om Andy Warhol och Edie Sedgwicks berättelse om ett passionerat och hårt liv i New York. Jag tyckte filmen var fantastisk och tragisk på samma gång, det år något med den filmen som verkligen rörde mig. Jag älskar gamla riktigt stora frisyrer och retromode, långa ögonfransar och paljetter. Jag tror att vissa filmer som vi hals över huvud grips med av är därför vi känner likheter och trygghet i karaktären. Jag och Edie liknar inte varandra ett dugg, men jag har faktiskt också kunnat prata med hästar. Det var en hysterisk hingst på landet när jag var sju och när jag försökte lugna den blev den just det. Mamma är mitt vittne och hon pratade om händelsen i evigheter efter det. Jag tror det är något med rösten som speciella personer har, att de kan prata med nästan vem som helst. Att de kan vara sig själva och inte längre behöver vara rädda. Filmen rekommenderar jag verkligen. Jag älskar historier som den här.

Inga kommentarer: