(rubrik)

Jag drömde om dig inatt. Det var ingen vanlig dröm, det var mer som ett minne. Små elektriska blixtar åkte genom våra fingerspetsar och blodet rusade, jag hörde mitt hjärta slå. Just nu är det svårt att kontrollera, begränsa och ta avstånd, för jag vill bara stanna kvar. Men jag behöver sansa mig, skapa mig ett tålamod som jag aldrig tidigare haft. Förr sprang jag mest in i allt. Jag har börjat sätta gränser -och det är väldigt olikt mig. Jag vill fortfarande att det ska hålla, och fastän vi har strulat till nästan allt vi kunde strula till finns ingen som du.
Själv skulle jag kunna vänta på dig i en evighet.