feels like home

Söndagen sparar jag åt ett alldeles eget inlägg.
Tro mig, jag måste vara galen (det finns ingen annan förklaring). Jag har aldrig aldrig aldrig kännt så mycket som jag känner nu. Jag ska inte bli för personlig, men jag är oftast väldigt svår att nå; jag har lätt att anpassa mig till andra människor och är lite som en kameleont på den fronten, det kan vara positivt men mest tappar jag bort mig själv i allting. Jag vill alltid ha kontroll på mina känslor och håller alltid ett bekvämt avstånd. Jag har aldrig hittat någon som jag verkligen känner mig hemma med, känslomässigt. Tills nu. Jag tappar precis allt när jag är med dig, jag kan inte koncentrera mig. Med dig är allt annorlunda. Du berör mig utan att ens ta i mig, jag har ingen kontroll på någonting längre. Jag tappar mitt förbannade förstånd. Jag tror att det är äkta.