meet me halfway

Jag är den enda som tror på dig. Som fortfarande, bortsett från alla gånger du svikit mig, tror att du kan förändras. Jag ser allting som ligger förtryckt men som ändå finns där. Du vill våga känna något. Det är fånigt hur starka känslor jag har för att få dig på fötter, jag vill bara att du ska vara lycklig. Jag kan varken förklara eller förstå varför det har blivit så viktigt för mig. Jag vill att dem ska ha fel om dig, att kärlek verkligen övervinner allt. Och kärlek är det du inte vågar känna. Det innebär att riskera att bli sviken och tillit är inget som du har upplevt. Jag riskerar hela mig själv, men jag vill också ha allt eller inget. Vågar vi inte hoppa får vi aldrig veta hur högt vi når.

Det blir antingen en början eller ett slut. Hur det än vinklar sig kommer jag inte se tillbaka.
/Petra