framkalla är som knark

På måndag börjar skolan igen. Jag saknar mina klasskompisar, det ska bli roligt att se alla igen. Jag saknar att framkalla också. Framkalla måste vara det roligaste jag vet, fotografera analogt och sedan titta hur negativen uppenbarar sig på fotopapper. Det är lika fascinerande varje gång. Under våren ska jag börja arbeta på mina arbetsprover och ansökningar till andra möjliga skolor. Jag känner att jag vill komma vidare och därför måste jag också flytta - om jag kommer in såklart. Det känns så skönt att ha en ganska klar plan över framtiden och det jag vill satsa på. Mitt nyårslöfte i år är att börja träna, börja göra någonting huvudtaget för att bygga på och få min styrka tillbaka. Äta nyttigare står också högt upp på listan, men jag har ju börjat lite smått. Jag är i Övik just nu, Christer är i min lägenhet över helgen. Allt känns bra nu. Vi klarar upp det mesta eftersom det vi har är äkta. Jag vet det.