can i borrow some glue for my heart

Igår gjorde det riktigt ont. Det började egentligen i förrgår, jag bestämde mig för att åka till Jonas och Paulina efter att mamma och Katrin hade åkt. Paulina är verkligen min ängel när det kommer till att trösta och stötta, I love you. Kvällen var helt underbar med henne på krogen. Det finns inte ens ord för vad du betyder för mig. Tack. Dagen därpå var vi en smula bakfulla men väldigt glada och bestämde oss för att åka till Sundsvall. Sedan vet jag inte riktigt varför det blev som det blev, men iallafall så började jag och Christer och gräla - först via sms, när jag skulle åka hem till mig. Sedan via telefon i 40 min när jag väl var hemma. Jag blev så ledsen och det gjorde så ont att gräla och gråta på samma gång. Han ringde mig idag också. Men bara för att säga hur mycket han har saknat mig och att han ska bättra sig i det jag säger. Och det har han gjort också om man tänker hur det var innan vi träffades. Och jag älskar honom: innerligt, makalöst, omåttligt och helt oförståligt. Jag vill att allt ska vara bra men just då kändes det som mitt hjärta höll på att brista. Jag får se om det blir bättre nu. Jag kan bara hoppas och tro.