onsdag 13 oktober 2010

Norrlands jäntor

Jag saknar mamma. Jag saknar mormor. Jag saknar Katrin. Och jag saknar Paulina. De fyra fantastiska kvinnor som jag ger hela mitt hjärta till. Att vara ifrån dem känns väldigt svårt. På något sätt är det enklare för mig att vara mitt riktiga jag på hemmaplan, men det är ju ganska logiskt i och för sig. Där tryggheten finns. Tillsammans med personer som man skrattat, gråtit, och delar så många minnen med. Ord kan inte beskriva hur mycket ni betyder.

















Inga kommentarer: