du får stå kvar för jag går nu

Jag vet mitt eget värde, vad jag har gjort, vad jag inte gjort, vad som är rätt, och vad som är fel. Denna gången har jag inte gjort någonting för att förtjäna att bli behandlad som jag har blivit. Vänskap ska inte tas förgivet. Jag har så svårt att bygga upp tillit, och då jag för en gångs skull gör det hittar någon alltid ett kryphål som får mig att ångra det. Då sluter jag mig på en gång. På ett sätt ser jag det som ett misslyckande från min sida: jag tar ett ännu längre steg bakåt och tar avstånd från allt som involverar förtroende. Av alla personer trodde jag inte att du skulle vara just den någon. Du borde känna mig tillräckligt för att veta. Men du vet inte. Och det är synd.