lördag 4 september 2010

boktips

Förra veckan på biblioteket hittade jag en bok, den stod ut från mängden så jag tog mig tillfället att låna hem den. Jag älskar dig - en bok som framstår som den stora grundläggande boken om kärlek av Francesco Alberoni. Jag har en förkärlek för psykologi och fjärilar i magen. Så här skriver han om världens starkaste dragningskraft, kärleken:

"Vi blir förälskade när vi är redo att förändras. Den äger rum när vi möter någon som hjälper oss att växa, förverkliga nya möjligheter och att gå i en riktning som motsvarar både våra inre behov och den yttre påverkan vi utsätts för. I Platons Gästabudet förklarar Aristofanes denna typ av upplevelse genom att säga att människan en gång var en enhet som Zeus klöv i två delar och som därefter för evigt söker efter sin förlorade hälft.
Vi gör alltid motstånd mot kärleken och mot impulsen att ge efter. Vi uppfattar inte stimulanserna som driver oss. Vi kan kämpa emot kärleken, stöta bort den, anstränga oss på alla sätt från att hålla oss borta från den vi älskar, för att glömma. Vi kan tycka att hon är elak och grym, vi kan hata henne. Vi kan betrakta kärleken som en sjukdom, plåga oss med tvivel och svartsjuka. Men kärleken fortsätter ändå.
Att älska innebär därför att återfödas även i bemärkelsen att vi blir något annat, att vi fördubblas och får ett andra liv som är parallellt med vårt eget. Och här är den väsentliga punkten, det avgörande steget framåt, mognaden som alstras av förälskelsen. Han känner sig redo för denna nya typ av erfarenhet som han aldrig tidigare haft. Ett liv som han aldrig tidigare hade tänkt på. Det är ett projekt för ett liv i tvåsamhet. Han hade levt tillsammans med andra, men han hade aldrig tidigare varit beredd att dela hela sin existens med en annan människa.
Hinder väljer de starkaste formerna av kärlek. En kärlek med förhinder är en kärlek som har bestått proven (äkthetsprov, ömsesidighetsprov, projektprov). Och det prov vi frivilligt utsätter vår kärlek för är ett hinder som tjänar till att skilja det sanna från det falska.
Att bli förälskad innebär att välja något framför alla andra, att uppleva honom som den ende, som oubytbar, den som ingen annan kan jämföras med.
Men det kräver att subjektet accepterar och vill ha kärlek. I konflikten mellan förälskelse-processen och subjektets motstånd förekommer det små avbrott, plötsliga eftergifter eller betänkligheter.
Kärleken är alltså inte något som existerar, som varar, som består. Den är något som ständigt blir utmanat, omskakat och satt på prov. Och som ständigt kan förnya sig, födas på nytt. Till sist har även det sista försvaret fallit. Nu vet han att hon är oumbärlig för honom, att han inte kan leva utan henne. Alltså föds kärleken ur djupet och riktas mot framtiden.

Vad har detta lärt oss? Att förälskelsen inte är något så enkelt som explosionen av en sexualitet som hämmats vid målet. Och att den inte heller är en regression. Att den istället är en mognad, övergången till ett liv inom paret, en vuxen gemenskap som bygger både på erotik och kärlek."

Inga kommentarer: