Väldigt bra sällskap i helgen. Jag träffade Sofia och William, Lovisa och hennes Johan med deras pyssling Dexter -jag blev alldeles rörd. Att de skapat en sådan perfekt liten människa tillsammans är helt fantastiskt. Jag fick hålla honom men kunde fortfarande inte förstå hur små och lena fingrar kan vara. Barn har en tendens att gilla mig, och jag gillar att vara barnslig.
Jag tror på själsfränder, och Johan och Lovisa tillhör absolut den kategorin. Det betydde mycket att umgås med er igen. Både Lovisa och Sofia är sådana supermammor och jag förstår att de redan har hittat meningen med livet. Hur mycket jag än vill uppleva det en dag (30 är en helt okej siffra) är jag så väldigt glad att jag är här, på mitt ställe i livet, och att jag har tillåtit mig tid. Jag uppskattar mycket mer då jag kliver ett steg bakåt och granskar. Det finns inget skäl att ha bråttom vad gäller det känslomässiga.
måndag 2 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar