tack för att ni har tålamod med mig

Jag har inte haft så mycket att skriva här. Allt som hänt mig de senaste åren kom ikapp och jag tappade fotfästet. Jag började fråga vem jag är, och vem jag vill bli -och kom fram till att jag måste omvärdera vissa saker. Saker som bidragit till sömnlösa nätter, tårar och rent utav kaos. Men som faktiskt också har stärkt mig. Det är tid att klippa av vissa band. Det är konstigt hur pass lätt det är då tiden är rätt. Jag vill göra så mycket med mitt liv. Jag vill resa till tusen olika städer, bo i ett annat land, prova allt som jag inte egentligen vågar, studera och lära mig så mycket som möjligt, nå mina drömmar och känna mig lycklig djupt ner i tårna. Jag har fått min självrespekt tillbaka. Och det känns helt fucking amazing.