fredag 4 juni 2010

by blood and by mean you walk like a thieve by blood and by mean I'll fall when you leave

Jag längtar att starta upp något, börja om igen och se vars jag hamnar härnäst. Det är tid nu att släppa allt som jag ändå inte kan ändra, det bästa är att ta tid och låta tyngdlagen göra resten. Det skulle inte vara så svårt om jag kunde nudda asfalten med båda fötterna för jag börjar känna mig ostadig. Du har en dragningskraft som jag aldrig tidigare har upplevt och jag vill inte längre hålla kvar det i bröstet. Samtidigt som det känns omöjligt känns det rätt. Mitt hjärta och hjärna har varit ovänner ända sedan du kom in, du vänder uppochner på mig och jag tappar allt men på något sätt gillar jag det. Och innerst inne vet jag att jag behöver det för jag är i så stort kontrollbehov hela tiden, jag kan inte riktigt lita på någon. Muren jag isolerat mig runt tar tid att bryta ner men du har redan rubbat den. Det går inte att förneka. Inte längre.

Inga kommentarer: